För ovanlighetens skull så är det lite grått och regnigt ikväll så vi håller oss inomhus. Det är lite konstigt hur lite regn och en halvmulen himmel direkt flyttar känslorna till hösten med regn och rusk och mörka kvällar. Jag hoppas att solen skiner imorgon igen för jag vill ha sommar länge till innan mörka höstkvällar och tända ljus tar vid.
Eftersom det var lite svalare ikväll så passade det bra med ett tennisbollssök för grabbarna ute på vallen. Jag kastade mängder av bollar med chuckiten, med varierande resultat i längd och höjd, i ett stort område ute på vallen. Efter det fick bruna Mer en markering bakom sökområdet innan labradorerna fick sätta igång. Skitkul tyckte både Bäst och Lakrits och formligen kastade sig över uppgiften. De fick söka växelvis och samtidigt och boll efter annan levererades. På slutet fick Mer jobba lite också, med uppgifter mer anpassade för en spaniel. Han längtar lite nu tror jag, och jag med, till att spanielsäsongen ska dra i gång i mitten av augusti så han får jobba lite mer på riktigt.
Efter veterinärbesöket och en liten utflykt igår hann jag träna lite då med. Då var det långa linjer och stopp på långt håll på de nyslagna fälten som gällde. Bäst fick se hur jag slängde ut några bollar mitt ute på fältet utan referens, vi bytte vinkel och suddade rejält med andra övningar innan jag skickade honom mot det utlagda området från långt håll. Jag skickade två gånger och fick vi båda tillfällena styra lite mot slutet för att få honom mot målet. Resultatet var absolut godkänt. Han tog stopp och tecken fint. Fast det hade såklart varit allra bäst om jag inte behövt ingripa alls. Fast nu var det inte själva upplägget av övningen som var det intressanta utan mer vad jag uppfattade att Bäst ”tänkte” vi de två olika skicken. Första gången skickade jag honom med ett snett ut vänster efter stoppet vilket han tog och därefter målmedvetet sprang mot memorypunkten. Andra skicket fick jag stoppa honom vid ungefär samma ställe men valde då att stället dirigera honom med ett rakt vänstertecken tillbaka in på linjen för att sedan stoppa igen och skicka ut. Där var Bästs uppfattning en annan, efter att jag gett honom sidotecknet, vilket han tog fint, såg jag tydligt att han ”släppte” memorypunkten och tänkte sig något annat dolt mål någon annanstans. Förr mig som gillar att analysera och försöka förstå kommunikationen mellan oss var detta en intressant iakttagelse. Jag funderar nu kring hur och varför och om jag kan utveckla vidare på något sätt. Och jag tror jag har svaret. Det är fint och se att han låter sig styras och lätt släpper sina förutfattade meningar och det hann ”vet om”. Jag kan tydligt se att den senaste tidens träning med en högre andel dolda uppgifter gett det resultatet jag önskat. Ett större förtroende för mina tecken! Vi är på rätt spår.