Lyckan bor i ett ögonblick
Värmen tycks släppa sitt grepp om oss något och nu på morgonen är det mulet och svalare. Jag som älskar värmen har trots det tyckt att de senaste dagarna varit i överkant och tar nu tacksamt emot svalkan. Helgen som gick var sommarens varmaste hittills med över trettio grader och sol båda dagarna. Vi var på kennelläger i vackra Värmland och drillade hundar och förare efter bästa förmåga i värmen. Trevligt hade vi och träningen fungerade bra när vi anpassat upplägget en del efter rådande värme och scoutläger som pågick på markerna. Det var fantastiskt roligt att vara på plats på Vassruggen/Tomthults årliga läger igen och samtidigt lite vemodigt då det var sista kennellägret i Ulla och Annelies regi. Vi satt ute om kvällen efter träningen i den då alldeles underbara temperaturen och funderade över hur många år kennellägret funnits. Något årtal kom vi inte fram till men vi enades om att det varit många och att åren gått. Mitt första Vassruggen läger var jag med på 1998 så det är ett bra tag sedan. Jag förvånas över tiden igen. Hur den kan vara så kort när man ser bakåt? Och jag gläds över alla dessa fina minnen från alla läger och träffar, så många vänner de givit mig och så många fina hundar jag fått följa, träna och se. Tänk så mycket jag lärt under dessa åren tack vare samma hundarna, vänner och mentorer som Ulla och tänk att jag hamnat där jag hamnat. Livet. Vem kunde anat det då för över tjugo år sedan. Genom åren har det varit så många ögonblick av lycka så jag samlat på mig långa stunder av dem. Det känns fint. Jag är glad och tacksam över det.
Allas vår ”kennelmamma” Ulla, den bästa, på ett foto från ett av alla läger. Här med Aksla i knät om jag inte tar fel.
