I all enkelhet

Den lediga fredagen övergår i kväll och jag sitter i all enkelhet vid datorn med ett glas vitt vin. Valpen leker med en boll i snöre på bruna mattan och slottsherren grillar kycklingspett i mörkret på altanen. Flocken vilar i biabäddarna. Det är fint med lediga dagar tänker jag, då de dyker upp sådär någon gång emellanåt med ojämna mellanrum så man njuter sådär lite extra av dem. Idag blev det en sådan dag, en sådan där dag då slottsherren och jag lyckades med konstycket att få till en helt obokad ledig dag samtidigt och tillsammans. Det var av en tillfällighet den dök upp egentligen, ett träningstillfälle blev avbokat på grund av löptikar och lite annat, och så var den där bara, helledig och obokad. Bästa sorten av lediga dagar vill jag tro, de där som dyker upp oplanerat. De dagarna behövs. Vi tog en tripp på landsbygden, något måste man ju ändå hitta på en ledig idag istället för att passa på att städa eller måla. Trippen gick över på slingriga landsvägar mellan nytröskade och plöjda åkrar, slättbygd och dalgångar. En timmes resa hemifrån på nya vägar kändes nästan som semester. Kanske inte i klass med resa till kanarieöarna men väl en feelgood tripp i det svenska jordbrukslandskapet och en påminnelse om hur mycket vackert den svenska landsbygden har att erbjuda och hur viktigt det kan vara med ledig tid. Vi shoppade lite med, i idyllen Lidköping, rastade valparna vid Vätterns strand och köpte nödvändigheter till hundföretaget och lösvikts te och nymalt kaffe av engagerade och vänlig butiksinnehavare i en mysig och välsorterad tebutik. Vi missade en lunch för restaurangen hann stänga men åtgärdade det med ett troligen ohälsosamt intag av en snabb hamburgare innan vi rullade hemåt igen. Det får bli så ibland tänker jag. Nödlösningar när de behövs. Jag tänker också att jag ska se tillbaka på den här dagen och utflykten längre fram som en ledig och bekymmerslös dag, som en fin utflykt i all sin enkelhet. Värdefull. Jag behöver faktiskt inte mer än så.

Just det där enkla i det lilla kan jag sakna ibland. Förmågan att uppskatta det tillräckligt mycket. Att inte sätta drömmar och mål för högt utan glädjas åt det enkla i vardagen. Good enough räcker långt!