En onsdag mitt i veckan
Hemma igen efter en riktigt fin dag på rougshooting. Nästan hela denna oktoberveckan består av jakt för oss och hundarna. Hösten när den är som bäst och lite av målet för det vi tränat och förberett hundarna för under lång tid. Idag var det årets rougshooting premiär för oss och cockrarna. Vi kan inte stoltsera med snygga foton från jaktdagen med klarblå himmel tillsammans med vackra höstfärger som de som var med på premiärdagen igår kunde göra. Idag regnade det nämligen smått duggregn hela dagen. Trekommatvå millimeter enligt smhi. Jag kan inte begripa hur trekommatvå millimeter regn kan vara så blött men det var det. Regnet till trots så gick jakten riktigt bra. Bra skytte och bra hundar som kämpade väl, sökte starkt och länge, stötte fåglar och apporterade när de fått tillåtelse och lyssnade på nästan alla signaler. Eventuellt med lite betoning på nästan. Den här sociala jaktformen är den allra bästa tycker jag, samarbetet med hundarna, det hårda jobbet de gör, action och känslan av att vara mitt i händelsernas centrum och så alla dessa snabba beslut. Som blir fel ibland men också rätt emellanåt. Det är spännande, svårt och intressant att läsa situationerna, hunden och vinden. För mig som inte är superbra på multitasking är det en rejäl utmaning som kräver total koncentration. Troligen är det därför det blir alldeles extra givande Jag fascineras av min bruna jaktkamrat, han är en riktigt läromästare och genom honom har jag lärt mig massor om jakthundsarbete och vindförhållanden. Jag fascineras av hur han kan ”veta” hur det går till på jakt, hur han visste det redan från början trots att han var utan erfarenhet, hur han kunde läsa och bemästra situationerna även när jag ibland var synnerligen oklar med direktiven. Roughshooting känns jaktligt ”rätt” också, hela vägen, varje fågel som fälls följs upp och apporteras och blir sedan mat på någons middagsbord. Programmet för jaktdagen gillar jag skarpt med, särskilt elevenses. Jag tror det är det engelska namnet som tilltalar mig lite extra, det låter lite mer spännande än ”förmiddagsfika”, och är kanske det med. Idag fick vi till exempel krustader med rökt andbröst och pepparrotskräm. En fin variation till den svenska sockerkakan som i och för sig är väldigt god den med. Fast ombyte förnöjer som det heter. Jag kanske borde införa elevenses på kurserna här hemma funderar jag vidare. Lite rökt andbröst och kanske ett glas bubbel till. Det skulle troligen pigga upp vilket dåligt träningsresultat som helst. Lägger vi till afternoon tea på det som avslut på träningsdagen så är man helt klart i mål.
Vid rastningen av de andra hundarna efter avslutad jakt överraskade Flow igen. Galna oberäkneliga Flow. Hon fick springa fritt runt bilarna en stund och gjorde det med den intensitet hon alltid gör. Plötsligt blev hon borta en kort stund för att lika hastigt komma tillbaka med en rapphöna hon funnit i ett stadigt grepp. Rapphönan levererades prydligt i min hand trots ett ganska stort begär av att behålla själv. Flow själv såg minst lika överraskad ut som jag. Plötsligt händer det. Starkt gjort av en liten hund som tidigare inte varit vidare intresserad av att apportera när man kan springa istället och som inte heller apporterat vilt förut. Och än mindre varit med på jakt. Flow tycks aldrig upphöra att förvåna.
