Katarina Eriksson

Jag får ingen ordning på mig själv. Det är en sådan dag. Jag rycker fram och tillbaka emellan pappershögarna, dammsugaren och ogräset i gruset utanför, börjar på flera håll samtidigt och har hela tiden tankarna på annat håll än de borde vara. Vissa dagar är sådana bara. Svåra att grepp om. Solen skiner i alla […]

Jag kommer in fram emot kvällen efter hela dagen utomhus. Friskt och skönt är ord som skulle kunna sammanfatta dagen väder. jag låter den göra det. Friska vindar med behagliga temperaturer. För hundträning vill säga. För den som önskar en försommar ,ed höga sol och strandhäng passar vädret sämre. Maj och de här två dagarna

Idag har vi dragit vårt strå till stacken för den biologiska mångfalden. Enligt devisen ingen kan göra allt men alla kan göra något. Vi har sått Viltmästaerns fältfågelfrö och sommarängsblandning i remisserna i kanten av trädgården ut mot åkern. I de remsorna där slottsherren, traktorn och fyrhjulingen stretat fram tidigare i vår. Sedan kom som

Daniel Norgren. Det var längesedan sist men ikväll gör hans röst oss sällskap på altanen. Fint. Vädret gjorde en magisk vändning i natt igen och i morse vaknade vi till nästan vindstilla och fem extra plusgrader. Tvära kast i vanlig ordning. Sommarvibbar igen. Man tackar. Omslaget uppmuntrade till en stund vid sjön efter jobbet så

Lite dagvill den här veckan närs onsdag blev en fredag och idag en ledig dag på en torsdag. En dag som bjöd på en lucka i almanackan då jag lite överraskande lyckats boka in ingenting alls. Obokade dagar behövs emellanåt, sådana där man kan ta dagen lite som den kommer. Det gjorde vi idag och

Det är tidig morgon men solen är redan på plats över fälten och hjortflocken som betar där. Vi är i sluttampen av maj och början av sommaren och jag älskar det. Inte att maj tar slut men det andra. Det gröna lummiga, de ljusa morgnarna och långa dagarna. Växtligheten har fullkomligt exploderat sedan regnet kom,

I Borås är de väldigt bra på fartgupp. Så bra att man troligen bara kör för fort över dem en enda gång. Ett av dem. Efter det har man lärt sig. Den hårda vägen. Det ger bra resultat såklart, trettiosträckorna blir verkligen trettiosträckor. Det har Borås sett till genom att ha guppen i stort antal

Så var det hon igen då. Hon den svarta lilla storasystern med järnviljan. Min bästa läromästare. Hon går inte av för hackor direkt den. En fantastisk liten hund men ack så krävande. Det som är hennes styrka är också lite av hennes fall tänker jag, fast det är hon såklart inte det minsta medveten om

Stora tassar klampar fram över golvet och lämnar små dunsar efter sig. Bam, bam , bam. Han är så mycket tassar nu Wirre. Och en skönt släntrande valpkropp som lite nonchalant vaggar fram över köksgolvet tillsamman med dunsarna. Underbara valp. Det knubbiga valprunda är för längesedan förbi men den här lite långbenta tiden är fin