Katarina Eriksson

Underbara små med en lika underbar mor.  

Fredagsfeeling, mycket jobb och sol från klar himmel. Jag är trött nu ikväll men sämre kan man ha det. Bilen packas om igen, imorgon är det dags för ytterligare en dag i fasanmarkerna som sedan efterföljs av en andjaktsdag innan ytterligare en fältfågelsjakt tar vid. Det är absolut inget jag gnäller över, tvärtom, det är

Nu har hösten börjat anta sin mer normala form med regn och rusk. Jag har blickat ut på mörkret genom köksfönstret på kvällarna och sett regnet smattra ihärdigt mot rutan. Så mycket mer har jag inte sett eftersom det har varit kompakt svart utanför. Dagarna har som tur var inte bjudit på lika mycket regn,

Hon gör det igen. Hasar bakom mig med slokande kroppshållning. Så snart hon inser att vi är på väg hemåt och träningspasset är slut. De andra två cockrarna trippar käckt i förväg. Kanske för att det är medvind och de har hemlängtan eller för att det inte är tillräckligt smarta för att förstå att det

Hur mycket ska jag komma att tycka om henne, tänker jag när jag tittar ner på golvet vid mina fötter där den långbenta svarta rullat ihop sig. Unghunden som ger mig så mycket att fundera över och som nästan omgående fått fäste vid mitt hjärta. För mig är det uppenbart att vissa hundar nästlar sig

Det är bråda tider nu. Jakt efter jakt avlöser varandra, bilen packas, packas om och packas in. Det är uppenbarligen bråda tider för fler än oss med. Någon tror sig ha fixat vinterbostad i vår bobil och en annan har omsorgsfullt packat in hundratals ekollon i skjutdörren på den andra bilen. Jag tittade med fasa

Det är sju och ett halvt år sedan en valpkull såg dagens ljus på Kopparhult men nu var det dags igen. Äntligen kan man tycka. Vi har verkligen väntat länge på att alla stjärnor skulle stå åt rätt håll samtidigt. Hur som helst, nu är de här! Natten till fredagen föddes Jippi och Ymers valpar,

Oktober är som bekant här och med den höstmånaden följer en hel del jakter för oss och hundarna. Trevliga dagar där tiden går fort och man är helt bortkopplad från tillvaron som inte ryms i det området där jakten pågår. Ett verkligt avbrott från arbete, pandemier och andra kriser. Jag tror det behövs. Det närmaste

Kvällen i sin linda. Tyst och mörkt med sju lätt snarkande hundar och jag hittade en kvarglömd påse Polly i köksskåpet att ha till teet. Torsdagslyx. Fast mörkret är jag inte helt bekväm med egentligen. Dagarna blir för korta och tiden begränsad, men det är så det blir när oktober släntrar in och hösten tar

Nyss hemkommen från kvällens kurs tittar jag andäktigt på skådespelet som pågår på slottets baksida. Kösystemet verkar fortsatt fungera och fasan efter fasan flyger upp i träden för natten. Nu tycks det döda körsbärsträdet alldeles intill hundgården vara en av favoritplatserna. Kraxande flaxar de upp en i taget och försöker få fäste och hitta balansen