Katarina Eriksson

Jag har haft en liten svart monster cocker. Har henne kvar för all del men det fina är att hon verkligen inte är något monster mer. Kanske är de de andra små, Pal och Wirre, som kommit efter henne som gör att jag ser henne på ett annat sätt. Eller som gjort att hon i […]

Jag hann knappt skriva det där om att jag saknade regnet för morgonen därpå var det över oss. Regnet. Ett snällt stilla strilande vårregn över torr jord och en dammig tillvaro. Befriande tycket jag och njöt lite extra av morgonpromenaden. Regn kan ha den effekten när det kommer i rätt läge och inte varar längre

Första maj. Häggen blommar, gräset är klippt och björkarna är gröna. Den här våren har varit oslagbar vädermässigt. Jag vet inte ens när jag hade regnstället på mig senast för det är så längesedan. Men det är just det som bekymrar en aning. Frånvaron av regn. Onormalt låga grundvattennivåer och då ligger hela sommaren framför

Häggen är på väg att börja blomma. De första blomknopparna har öppnat sig och doften är där. Det är tidigast för vi är fortfarande i april men det är bara att låta sig bli hänförd och hänga med. Tiden emellan hägg och syren ni vet. Den som alltid är för kort och som man vill

Så blir det kväll igen och lugnet lägger sig över slottet. Alla är aningen trötta efter den intensiva kennelägerhelgen och alla besökare. Trötta men tillfreds och nöjda. Gulliga Lillie är lite extra trött för hon spenderade stora delar av dagen på Blå stjärnas djursjukhus för vidare utredningar eftersom höstens bekymmer med vänsterbenet inte alls vill

Finns det något så avväpnande som en hundvalp med ledsna ögon och mjuka hängande öron? Jag är tveksam till det. Men lite dubbel till det för det hindrar inte att de är jobbiga ibland. Riktigt jobbiga faktiskt. Som vilde Wirre. Jag undrar lite hur slottsherren ska få ordning på den här valpen men det löser

Lyras sår är mycket bättre nu. Det är torrt och fint, svullnaden har gått ner och stygnen sitter där de ska. Tratten slipper hon för det mesta även om t-shirten och strumporna får hänge med ett tag till för säkerhets skull. Hela Lyra är mycket bättre, hon är pigg och glad och sitt vanliga ”åsiktsjag”

Han är så aktiv. Wirre. Minns inte om vi haft en så aktiv valp tidigare. För drygt ett år sedan skrev jag om Pal när han var liten och jag har i bakhuvudet att jag skrev att han eventuellt var den livligaste valp vi någonsin haft. Jag står fast vid det men Wirre är ta

Han är vild. Kvällsenergin är den värsta. Eller bästa beroende på hur man ser det. Det är den mest intensiva i alla fall, helt oavsett. Han tar tag i sopborstens skaft och far runt över golvet med borsten hamrande mot dörrkarmar och möbler. Ju mer den slår och ju högre det låter desto mer ökar