Katarina Eriksson

Äntligen. Morgonen. Den är perfekt. Himlen är klarblå och morgonen sval. Solen sträcker sin varma strålar övre delar av ärtåkern och en vacker dag utlovas. Jag vågar knappt tro det. Ska jag verkligen slippa regnjackan? Svältfödd på sol lägger jag mig platt inför julimorgonen. Tar in den och njuter. Valpen tycks inte märka skillnaden i […]

Så kom äntligen solen tillbaka. Det var så dags tycker jag eftersom den snart lär gå ner bakom trädtopparna. Bättre sent än aldrig är det i alla fall tänker jag och känner värmen från solljuset. Ormvråken sitter på sin vanliga stolpe och vänder ansiktet mot solen. Kanske har den längtat den med. Lite längre bort

Det är en annorlunda dag. Vi har lämnat hundarna och klivit ombord på en båt i Dalslands kanal. I fler timmar sitter vi på kanalbåten och följer landskapet från en annan vy. Det är vilsamt och intressant och jag för övning i att sitta still och bara vara. Vi trängs med människor, äter lunch med

Vardagsfostran pågår. Eller vad man nu ska kalla det. Kommunikation och relationsbyggande kanske. Det som pågar emellan mig och valpen hela dagarna då vi umgås. Av allt vi gör tillsammans tar någon sorts form. En grund vi senare ska stå på och kunna luta oss tillbaka mot. Det sker utan att jag tänker så mycket

Trött med en seg kropp tar jag mig an morgonen. Nattsömnen har varit av den sämre sorten och valpen är piggare än någonsin. Det har han varit sedan klockan fyra i morse. Ungar är olika tänker jag och kan inte minnas senast när jag hade en så morgonpigg valp. Jag hade Besta förstås men hon

Det svänger. Vädret och mycket annat. Från värmerekord till klassiskt svenskt juniväder med sjutton grader och skurar. Jag föredrar ändå det sistnämnda, det passar mig bättre. Men jag önskar fortsatt lagom tjugotvå, sol och skurar om natten. En liten lätt sommarbris på det så är jag mer än nöjd. Fast egentligen får det vara vilket

Tiden går fort och Lass fyller ett år. Hurra! Hennes första år har varit händelserikt men ändå lugnt. Eftersom hon är en jaktavlad cocker spaniel är tempot och intensiteten hög mest hela tiden men vi har klarat oss helt från skador och veterinärbesök vilket ändå gjort hennes första år någorlunda stillsamt. Allt är relativt som

Nattens svalka. Solen som är på väg upp. Den mjuka valpkroppen i min famn. Daggen i gräset utanför den vidöppna dörren. Som jag älskar sommaren. Och valpar. Fast det händer att jag får nog av dem med. Trettio grader när man jabbar utomhus hela dagarna är både underbart och krävande och valpar är väl ungefär