Katarina Eriksson

Jag vet inte. Vad är det som gör att en del valpar tar så stor plats. Som fyller utrymmet inomhus och hela ens existens med sin närvaro. Svårt att sätta fingret på men visst är det olika. Lass fyller mig. Det handlar inte enbart om hennes energinivå. Den får nog anses normal och hanterbar. Hon […]

Som jag har behövt november i år. De mörka kravlösa kvällarna när valpen sover och jag inte behöver göra någonting. Mer än att växla några ord med slottsherren, trycka på knappen till vattenkokaren och curla valpen då hon slumrande vaknar ur sömnen vid mina fötter och behöver kissa eller få en klapp. Jag har inte

Morgonstund. Mys i mörkret med temuggen och valpen. Noterar att nitton grader inomhus är betydligt behagligare än sjutton grader. En ändring av inställning på värmepumoen gav den effekten. Slottsherren fixade det. Inte jag för jag har tydlig knappdyselexi. Obs, det var inte så enkelt som att bara höja temperaturen. Det hade jag med klarat av

Lass har haft två highlights idag. Det första var när hon hjälpte mig att plocka undan sommarblommorna(som otroligt nog varit fina tills för några dagar sedan) och fann en stor kardborre med stjälk i en av krukorna. Den attackerade ho sedan med förstånd som om den vore en skorpion eller något annat livsfarligt. Hon slog

Så har vi det så där bra igen. Eld i kaminen, värme i slottet och middagsmat på bordet. Och valpen sover vid mina fötter. Obeskrivligt skönt alltihop efter ännu en hel dag utomhus. Två strimmor solljus strax efter tre hann vi se med. Men det var allt det blev. En annan dag blir det mer

Det förvånar mg själv när jag hänger upp de nya handdukarna på badrummet. Mörkbruna och skogsgröna. Inslag av senapsgult. Mina färger för all del men så mycket sjuttiotal när de hänger på plats så minnen av de bruna hallen och de orange textilierna fullkomligt ramlar över mig. De värsta färgerna jag visste då, särskilt i

”Ska vi gå ut så får kissa”– säger jag till valpen och öppnar dörren mot det nattsvarta. ”Så kan du passa på att lukta på det där spännande du kände på trappan förut”-det som ingen av oss vet vad det är men uppenbart var något viktigt vi haft med oss under en skosula säger jag

Besta gillar äpplen. Väldigt mycket. Hon gillar i och för sig det mesta som går att äta. Rätt obegränsat faktiskt. I alla fall. Nu var det just äpplen. Har varit under hela hösten egentligen, från det att de första omogna karten ramlade ner från vårt sommaräppleträd. Det enda vi har för övrigt. Hon har tuggat

Någon sa att november är en kravlös månad och det tycker jag stämmer bra när jag känner efter. November kommer efter allt men före stöket som kommer med julen, det är mest mörkt och grått så man ser inte hur smutsiga fönsterrutorna är, det är alldeles för kallt för att måla hus och trädgården är

Ibland önskar jag att någon ska bestämma åt mig. När jag väger för och emot, plus och minus, fördelar och nackdelar önskar jag någon som lägger en riktigt tydlig rekommendation om vad jag ska göra. Så tydlig att den inte går att misstolka eller undvika. Punkt. Det är otroligt värdefullt att få bestämma själv men