Katarina Eriksson

Valpen äter frukost medan jag väljer att vakna långsamt tillsammans med ljuset idag. Så ljust det nu en är disig novembermorgon. Dimmigt, disigt och vackert för just nu klär naturen i grått. Ekarna började släppa sin löv tillsammans med vårt enda äppleträd för ett par dagar sedan och nu har vår gårdsplan av grus förvandlats […]

Tidig morgon och regnet strilar i mörkret. Igen. November som sig bör. Små vardagliga saker att glädjas över i mörkret är: ännu en av Vi ch Cashs ”valpar” fri röntgad på höfter och armbågar, i övrigt friska hundar här hemma, en väldigt glad valp, Lakrits är friskskriven efter huggormsbettet och får börja jobba igen, snickarna

Lektion fyra i koppelvana med turbovalpen igår gick käpprätt baklänges. En övertaggad valp, ett trassligt koppel och en förare på dåligt humör borgar inte direkt för ett lyckat resultat. Jag kopplade loss i stället och kopplade av. Det är ju inte som att vi ska med ett tåg direkt. Träningen fick vänta till en annan

Resultat dagen efter en hel dag på jakt är precis som vanligt. Det vill säga att valpen är mer än fulladdad och jag en aning trött. Maken till klåfingriga valp har jag väl heller aldrig haft. Allt, och då menar jag precis allt, ska smakas på, ätas på och gnagas på. Helt oavsett om det

November och alla helgons dag. Och visst minns jag. Tänker lite extra på dem som lämnat och fina minnen vi har tillsammans. Men jag har inte besökt någon kyrkogård. Vi har inte den traditionen och det går bra ändå tänker jag. Det blir ett tänt ljus på köksön hemma i slottet för alla våra i

Skaffa dig en cocker. Låt dess obändiga livslust drabba dig varje tidig morgon och se glädje lysa ur deras ögon. Älska livet och låt dig dras med. Möt varje dag med entusiasm och ”go for it”. Låt självförtroende och glädje sprudla inom dig och sprida sig till varje por. Andas in, andas ut. Om du

Anpassning pågår. Kvällarna har återigen blivit riktigt långa och så här i inledningen känns det som värst, eller mest, tänker jag och tittar på klockan som bara är kvart över sju när den borde vara bort emot nio. Det är skönt att det är lugnare för all del och att det finns gott om tid

Jag är helt överväldigad av det stora intresset för att gå kurs hos oss. Det är en smått overklig känsla och jag undrar när någon ska syna bluffen eller när jag ska vakna upp ur drömmen och inse att det inte var på riktigt. Nåväl. I rekordfart rasslade anmälningarna till vårens kurser in så snart

Med två dagar kvar till november är det inte längre något att tveka på. Den betydligt gråare delen av hösten är här och de solgula och eldröda löven singlar samtliga sakta mot marken där de lägger sig tillrätta i en tjock matta. Underligt nog har jag fortfarande sommarblommorna kvar och petuniorna blommar ihärdigt i ett

Jag önskar mig ett skrivbord vid ett fönster med sjöutsikt. För jag har fått för mig att texter låter sig skriva lättare där och att siffrorna i min bokföring gör sig bättre och ter sig klarare om jag samtidigt lyfter blicken mot en vattenspegel. Visst måste det vara så? Men det får stanna vid en