Katarina Eriksson

På morgonen slår jag på radion. Den står sedan på hela dagen i slottet och ger ett behagligt bakgrundsbrus. Jag trivs inte när det är helt tyst inomhus så radiopratarna fyller sin funktion. Jag lyssnar såklart inte hela tiden, det är mer som jag skrev, ett trevligt bakgrundssorl. Men idag hörde jag i alla fall […]

Tjugo över fem är lagom tycker valpen. Då är hon fulladdad och den nya dagen börjar. Ingen slowstarter är hon heller, ingen sådan valp som lägger sig tillrätta i knät och sträcker sig långsamt innan hon kommer igång. Här är det mer av kasta sig ur famnen, riva på grinden, slänga sig över matskålen och

Det är svårt att veta om fröken Vi är dräktig. Om något nytt liv rör sig där inne. Jag får inget direkt svar av henne när jag frågar hur hon mår heller. Hon är precis som vanligt. Tittar på mig med varma ögon. Pigg och glad och träningssugen. Om några veckor vet vi. Självklart får

Lyra slokar som en vissnande blomma efter en frostnatt när vi går den sista biten hem efter morgonpromenaden. Hon har förmågan verkligen att uttrycka sig med hjälp av kroppsspråket. Det går inte att missa vad den hunden tycker. Och tycker gör hon. Om mycket. Märkligt nog tycker hon än så länge om de nya valpen.

Det är fullt röj på köksgolvet. Valpen har samlat på sig en hel natts energi och den behöver visst ut. Omgående. Hon är vild den här valpen. Den vildaste jag haft på ett bra tag, cockervalpen inräknat. Vad det betyder för framtiden vet jag inte än. Just nu är hon livlig och vild och jag

Idag känns hösten. Det blåser. Jag gjorde misstaget att går barärmad på morgonpromenaden när jag borde haft jacka och vantar. Det är alltid svårt med övergångar. Vi mötte en stor ståtlig älgtjur i mossen. Han hade vänligheten att gå vidare i annan riktning så vi slapp konfronteras på riktigt nära håll. Unga Lad hade span

Kvällarna blir kortare nu, den ljusa delen av dem i alla fall, den mörka delen blir tvärtom längre. Jag står emot så mycket jag kan. Vill inte. Samtidigt är det lite skönt. För när klockan passerat tjugoett och det är mörkt ute är det helt legitimt att gå och lägga sig. Tycker jag. Valpen har

Jag har har världens goaste valp. Jag vet inte hur det är möjligt men varje gång jag har en ny valp får jag tilldelat mig den allra goaste. Tur för mig. Det fina med det är att alla(nästan)tycker att det har världens bästa valp och allihop har dessutom rätt. Fast min är nog ändå allra

Jag tar tillfället i akt. Klämmer ur det sista ur sensommaren. Det jag jag tror är det sista åtminstone. Vemodigt och lite tungt. Jag vill att det ska vara å mycket längre. Placerad på altanen i kvällens sista solstrålar delar jag en Session India Pale Ale från Poppels och några råa potatisar med Min och

Med fem kilo varm valpkropp i famnen hasar jag ner för trappan, kliver över goldentiken och slår upp dörren mot septembermorgonen. De svala luften omfamnar mig medan valpen gör det den behöver och blickar mot trädgårdens blommor och den nysådda fälten. snart kommer några av de andra hundarna släntrande med, sträcker på nyvakna morgonkroppar, gäspar