I’d rather be training my dog

Lediga söndagar spenderas bäst men….hundträning. I alla fall om jag får bestämma. Idag blev det en sådan dag där tid, lust och inspiration inföll samtidigt så det var bara att köra på. En vädermässigt riktigt fin sensommardag passande för hundträning blev det med där vi hade lite svårt att avgöra om väst över skjortan behövdes eller inte. När man har tid att tänka över sådana små vardagliga bekymmer som hur mycket kläder man ska ha på sig för att gå ut och göra något av det roligaste man vet har man det ganska bra tänker jag. En tacksamhetens tanke genomfor mig där vi gick i den gula havrestubben på åkern på väg ut mot träningsplatsen när jag tänkte på det. Lyckligt lottade har vi fantastiska möjligheter till det vi vill göra alldeles utanför dörren. Tänk vilken förmån ändå.

Vi började direkt på förmiddagen slottsherren och jag. Med varsin cocker gick vi en träningsrunda där jag fick chans att få träna Rota tillsammans med slottsherren och Lyra. Rota och jag tränar mest själva, eller med sällskap av Mer, så det var spännande och intressant att få gå ihop med inte bara en hund till utan också en förare till. Den lilla bruna skötte sig fint efter ett par små tillrättalägganden. Det ska nog bli hund av henne med så småningom. Jakthund till och med. Men det får ta sin tid. Rom byggdes inte på en dag och det gör inte en välfungerande jakthund heller. Apporteringen har lossnat helt nu tycks det som och det är med glädje jag ser hur hon snor runt för att få fatt på vittringen efter dummien. Nästa gång blir det troligen sök i marker med fågelvittring, jag vill stämma av hur bra bromsen egentligen är i det läget och behöver utmana lite mer. Lyra fick jobba hon med förstås, fattas bara annat, hon sökte snabbt och snyggt, apporterade och blev trött i värmen. Sensommardagar som den här är i varmaste laget för längre spanielsläpp faktiskt.

Sedan kom Jennie på besök och det blev träning för först det gula gänget, sedan det svarta gänget och som avslutning en kort tränings och leksession för valparna. Träningen gick fint, inte klockrent men riktigt fint, faktum är att alla hundarna jobbade stabilt och bra och löste uppgifterna med bara mindre justeringar. Det finns faktiskt sådana dagar med, sådana då det mesta flyter på och man kan lämna träningspassen och känna sig genomgående nöjd. Inte dumt alls och riktigt självförtroendehöjande. Själv skulle jag kunna tänka mig betydligt fler sådana dagar faktiskt, det hade inte gjort ont alls. 

Att sedan få avrunda med ystra valpars härliga inställning till varandra, oss och livet i stort lyfte bara en redan bra dag ännu lite mer. Med de här två valparna runt benen har jag fullständigt lyckats förtränga att jag egentligen är valptrött och inte ville ha valp på många år. Nu skulle jag snarare kunna tänka mig att ha ett par till. Fast det kanske är lätt att känna så för stunden då Shiv åkt med Jennie och Min sover bädden under köksön. Förmodligen tänker jag något helt annat imorgon när Min sovit färdigt och hennes andra lite mer utmanande och prövande personlighet ger sig till känna efter att frukosten är intagen. Då lär en valp räcka med råge skulle jag tro.