Det man tar sig tid till får bra resultat
Nu kan våren få komma på riktigt tack. För jag har köpt nya skor. Igår hämtades de ut hos det lokala paketombudet. Det mesta handlas ju på nätet numera med tanke på läget som råder. Skorna satt som en smäck och jag har provgått dem inomhus i väntan på torrare väderlek ute. Det var ovant att gå i skor. Jag tror minsann jag har levt i stövlar sedan någon gång i september. Nu ser jag fram emot promenader i värme, ankelsockar och mina nya sneakers.
Pocketcockern kikade nyfiket på skorna hon med, jag tror förvånande nog att hon var sugen på att bära en av dem. Hennes apporteringsintresse har nått oanade höjder. Favoritobjekt är kanske inte skor med väl de pappbitar som av någon anledning återfinns i hagen bakom slottet. Särskilt de bitarna som räven verkar ha markeringskissat på. Dem bär hon mäkta stolt i ett fint framtandsgrepp och visar gärna upp för mig samtidigt som hon utsläpper sig djupa gutturala ”woofwoofwoof” med dubbel-w och dubbla- on så ljudet blir riktigt utdraget medan hon viftar glatt med svansen. Den här hunden upphör inte förvåna mig. Humor har hon med. Hennes personlighet har fått, eller tagit, allt större utrymme den senaste tiden och jag känner nog först nu att jag börjar känna och förstå henne ordentligt. Tid påminner jag mig, är ibland tid det otvivelaktigt bästa redskapet och hjälpmedlet i relationer och kommunikation. Man måste ge utrymme för tid att lära känna varandra. Att notera: glöm inte tidens betydelse.
På förmiddagen hade vi ett annorlunda besök. Eller inte annorlunda i den bemärkelsen att det som vanligt handlade om människor och hundar men annorlunda för att det var hundar av annan ras än vad jag är van. Två vackra och duktiga korthårsvorstehr med förare var här och vi hade ett par fina timmar tillsammans över ämnet jakthund, kommunikation och dirigeringsarbetet. Så berikande det är för mig att att få träffa så många olika hundar av olika raser med olika personligt, och så alla dessa härliga människor på det. Efter vorstehbesöket var det avslutning för en av vinterns unghundsgrupper. Vi bytte terräng och jobbade med markerings och fokuseringsövningar i mossmark. Och så prövade i att apportera kråka med, till några hundars odelade glädje och till andras mer tveksamma inställning. Precis som sig bör. Nu önskar jag deltagarna lycka till framöver och en fin vår med mycket tid för träning, reflektion och eftertanke. Let’s work!
