Då var det kväll igen och flocken samlas inne efter en dag som i det närmste liknat en skön försommardag. Jag tyckte redan tidigare att jag hade räknat in alla vårtecken men idag fick jag lägga till några till, sädesärla, vitsippor och nässelfjäril. Trädgårdsmöblerna ställdes på plats på altanen och vi satt en lång stund i kvällssolen och spanade ut över de spirande gröna fälten och hjortflockarna. Det är till att ha det bra! Nu är det som sagt kväll, solen har gått ner och vi har flyttat in. Lilla Flow kom in helt inrullad i torkad lera. Jag undrar var hon har hittat den? Hundgårdshagen är i och för sig lerig men för tillfället snustorr. Har hon kanske lyckats gräva sig in under någon av bodarna? Vi får göra en närmare koll i ljuset imorgon. Just nu gör hon sitt bästa för att lura mig att hon är kissnödig. Hon går vid grinden och piper lite och jag har redan gått på det en gång. Det är nämligen falsklarm då hon vet att det står en hink med utsökta fasanpellets utanför dörren som hon gärna vill åt. Hon är ju inte direkt den som ger sig i första taget så rätt var det är går jag väl i fällan igen och släpper ut henne. Envisheten och intensiteten lyser igenom en del på våra träningsstunder med. Hon är bra på väldigt mycket, framförallt sådant som sker i högt tempo och där hon får springa. Hon är något sämre på den andra delen. Att vara still och göra ingenting och sitta kvar och sådana saker. Vi lägger lite tyngd där nu, på det där med att sitta kvar och bara stå still. Idag kämpade vi med att stanna kvar på en sten. Att träna kryp skulle vara mycket roligare menade Flow och lade sig ner och hasade sakta fram. Trägen vinner tänkte jag och flyttade tillbaka valpen till utgångsläget ett antal gånger. Det verkade som Flow tänkte det samma men jag var trots allt envisats och jag fick som jag ville till sist. Med en stor portion tålamod och ett ännu större lugn satt snart valpen där den skulle. Hon fick inte betalt med godis efter utfört uppdrag men väl med en trevlig stund tillsammans med mig på stenen. Jag tror det var väl så uppskattat. Imorgon ska vi fortsätta med tålamodsträningen och förmodligen lär både mitt och valpens tålamod prövas rätt ordentligt. Men jag får väl hoppas att det blir så som de sjunger i den gamla dängan ”det blir bättre och bättre dag för dag, dag för dag”. Förresten vet jag att det blir bättre för varje dag, det gäller bara att ligga i med träningen. Och vara tydlig och envis. Som Flow ungefär.