I ett litet hörn av världen

Augusti har gjort inträde och sensommaren är här, fågelsången har i det närmaste tystnat och nu hörs mest bara korparnas kluckande. Och fasantupparnas galande in emellan. I år tycks de aldrig vilja sluta bevaka sina revir och hoppas på att kunna jag bort varandra. Två av tupparna som går runt slottet är helt utan stjärtfjädrar efter den senaste tidens strider och de gå nu omkring och sprätter och försöker blåsa upp sig trots sin något stympade bakdel. Jag gillar sensommaren men är inte helt bekväm med dess tystnad så jag är glad över tupparnas skränande. Vår vita tamhöna som verkar ha lite manodepressiva anlag tycks vara pigg och glad för tillfället men häromdagen upptäckte vi plötsligt att hon blivit skallig. Hon ser mer ut som en gam än en dvärgkochin. En dvärggam. Jag funderar över om det är den bruna hönan som hackat på henne när de ligger bredvid varandra och tvångsmässigt ruvar på ägg som inte finns? Vi har funderat över ohyra och andra saker med men inte funnit något som passar ihop med skalligheten. Ett tag funderade jag över att söka information i någon av alla de märkliga hönsgrupperna som finns på Facebook men jag fann det bäst att låta bli. Osäker på hur jag skulle hantera alla inlägg och alla udda människors åsikter i hönsvärlden. 

Jag har funderat en hel del över sociala medier det senaste, hur de egentligen fungerar och vilken påverkan och inverkan de har på mig. Om det är bra eller dåligt. Om jag överhuvudtaget behöver dem eller kanske rent av skulle vara lyckligare och mer tillfreds utan dem. Just nu läser jag boken ”skärmhjärnan” av Anders Hansen, intressant läsning om hjärnans funktion och påverkan av just sociala medier och internet och jag får bekräftat det jag redan anat och trott. Det börjar bli dags för ett aktivt beslut i ämnet för min del. Jag behöver mer fokus i mitt liv, inte mer splittring. Det finns mycket att påverkas av både på nätet och i verkligheten. Verkligheten utanför internet räcker gott för mig. Hundträningen är inget undantag. Emellanåt upplever jag att både hundar och ägare är rätt splittrade, och jag själv är inte bättre. Utbudet av kurser, tränare och träningsmetoder är näst intill oändligt och tillgängligheten till träningstips på sociala medier och i filmklipp är om något ännu större. Det är såklart bra att kunna söka tips och råd men när det fullkomligt svämmar över av dem blir det svårt att hantera. Både hundar och förare studsar mellan olika råd och infallsvinklar och hade man inte ett träningsbekymmer innan så har man snart skaffat sig minst ett när man prövar alla olika tips och metoder med bara någon veckas konsekvens. Det blir som mest splittrat när man som bäst behöver fokus. Jag tror man gör klokt i att inte ta in för mycket information samtidigt, att försöka hålla sig till en linje, hålla fokus och jobba igenom. Ge det en ärlig chans att kunna fungera, innan man prövar nästa metod eller tittar på nästa film med träningstips. Att stå emot lite mer. Alla vägar bär till Rom som bekant, men man kan inte köra på alla vägar samtidigt. Då kommer man aldrig fram.