A perfect friend
Så läggs en dag till en annan och vi har snart förbrukat hela januari. Våren rycker allt närmare. Jag väntar och längtar lite men försöker att inte ha för bråttom framåt. En rätt svår ekvation.
Träningsfokusen ligger på de två yngsta nu. Jag saknar att träna den gule men har inte så mycket att välja på mer än att gilla läget. Hans hälta har gått ner och han hänger med på promenader och mindre bolletarövningar utan att få symtom. Bra tänker jag för det gör det hela åtminstone lite hoppfullt. När vårvärmen kommer blir det säkert bättre med. Imorgon ska jag ta honom med till veterinären för uppföljning och kontroll.
Rota fortsätter öva på att inte snurra och visa magen framför mina fötter. Det går sådär men jag ser en förbättring. Vi slår i det närmaste knut på oss själva både hon och jag med den här snurrproblematiken men vi reder oss. Bortsett från sitträningen har vi tränat på fältsök med god kontakt i ett avstånd på max fem meter från mig. Vi tränar korta stunder så vi (jag)ska orka hålla skärpan. Det är mentalt svettigt med sökträning med pocketcockern. Jag tvingas vara så inne i bubblan hela tiden, skärpt och vaken. Det passar dåligt för en som gärna går och dagdrömmer så jag får verkligen jobba med mig själv. Helt säkert är det väldigt nyttigt. Den svarta unghunden jobbar vidare med ut och lite följsamhetsövningar, stoppsignal smyger vi in lite här och var med så vi förhåller oss uppdaterade. Hennes eftertänksamma läggning i träningen står i stor kontrast till pocketcockerns. Ombyte förnöjer. När den svarta och jag kom hem efter träningspasset monoton skällde Lyra inne i slottet igen Jag önskar vi kunde förstå varandra bättre där och att hon kunde tänka sig att vara tyst även när hon inte får vara med. Men Lyra anser sig att ha rätt till sista ordet i den frågan. Irriterande nog. Det känns smått förargligt att jag inte kommer tillrätta med det där men efter jag vad jag förstått av en hel del andra cockerägare så krävs det en hel del för att överlista en cockerdrottning. Jag blir inte sen med att skriva under på det. Nåväl, vi tycker om varandra ändå trots fel och brister och en stundtals kantig attityd.
