A perfect tuesday

Vardag igen. Eller i alla fall något som föreställer det för julhelgen är över och det är en vanlig sketen tisdag igen. Fast inte vilken tisdag som helst ändå för just den här tisdagen hade jag aldrig mött förut. Dessutom var slottsherren ledig och vi har haft sol hela dagen och tränat hundar tillsammans med goda vänner i snålblåsten. Made a perfect tuesday! En promenad med både stora och små, fast inte de minsta, i mossen har jag också hunnit. Jag tycker om att gå i mossen, följa hjortstigarna i blötmarken och villa bort mig bland alla lika stora tallar, titta efter solen eller lyssna efter det avlägsna trafikljudet från landsvägen för att ta ut riktningen och leta mig rätt. När den vinterbleka solen som idag skickar varma strålar mellan trädstammarna är det nästan magiskt vackert i mossen. Stilla och lugnt. Nästan varje gång vi går där möter vi flockar med dovhjortar med, är vi tidiga händer det att vi går på dem i deras morgonlega och mitt på dagen mitt i deras middagsvila. Vi kommer nära. Ibland ser jag deras mörka kroppar skymta bland trädstammarna innan hundarna upptäckt dem och andra gånger talar hundarna om för mig att de finns i närheten genom att vinda och vädra med högt huvud och fladdrande nosvingar. Vi är så vana vid varandra nuförtiden så mötena väcker ingen större sensationskänsla men det är trevligt att mötas ändå. Rävar ser vi ibland också. Då får hundarna en annan hållning och svansarna åker upp. På ett ställe i kanten av mossen går vi rakt över ett större rävgryt. Hittills har ingen räv visat sig när vi passerar men det lär väl hända en dag det med tänker jag och jag ser framför mig hur bruna Mer och räven möts ansikte mot i ansikte och fryser i den positionen tills en av dem viker undan. För jag har en bestämd uppfattning om att det är så ett möte mellan en räv och Mer skulle komma att se ut. I ytterkanten går vi också under en hög gammal tall där ormvråkarna har byggt bo i toppen. Jag blev uppmärksam på boet för det alltid ligger så mycket fågelspillning och dun runt stammen under våren och sommaren. Det händer såklart att vi möter skogens konung med, mest en stor ko och hennes kalv men i höst stötte vi på flera tjurar också. Majestätiskt står de blickstilla och stirrar mot oss, vaksamma men behärskade. Ofta går vi lugnt förbi men tar en liten båge för att liksom markera att vi inte har för avsikt att störa, fast det händer att älgens sänkta huvud och lätt bakåtstrukna öron får mig att locka in hundarna och diskret vända om och gå tillbaka samma väg som vi kom för säkerhets skull. Ömsesidig respekt.

Lakrits säger att svarta Min löper. Jag vet att hon inte löper för hon gjorde det helt nyss. Men Lakrits är bestämd, han har sagt det ett par tillfällen idag och håller fast vid det. Det oroar mig såklart, för svarta Min ska verkligen inte löpa nu. Kanske början till en livmoderinflammation tänker jag förfärat och bestämmer sig för att jag måste ha ordentlig koll. Titta efter tecken som ökad törst, flytningar eller allmän slöhet. Inget av det har jag funnit än. Svarta Min är pigg och glad och precis som vanligt. Fast hon löper säger Lakrits igen. Han brukar ha rätt den äldre gentlemannen så jag fortsätter hålla koll. Leta efter tecken och lägga märke till minsta lilla förändring som eventuellt dyker upp. Jag hoppas han har fel förstås. Lilla Till fyller ett år idag och har inte löpt än, kan det vara hon om är på gång och Lakrits tagit fel på vilken av damerna det handlar om? Fast jag ser inga tecken på lilla Till heller och framförallt inga löpfläckar varken på golvet eller i den vita pälsen. Än så länge är det hela ett mysterium men jag undrar i mitt stilla sinne om Lakrits eventuellt har blivit lite senil?

Idag har lilla tiken flyttat med. Följt med matte Karin hem och håller som bäst på att göra sig hemmastadd i sitt nya hem nu. Kvar i slottet är bara de två underverken Kråka-Lykke och Kea. Fast de två är å andra sidan nu vid nio veckors ålder minst lika intensiva som hela kullen var vid sex veckors ålder. Slottets inredning ligger illa till och det gäller att se till att de två valparna har något eller någon att aktivera sig med. Alla valparnas små mjukdjur åkte några varv i tvättmaskinen idag och kom ut väldoftande och rena. När jag släppte ner de rena mjukdjuren på köksgolvet till de två valparna kastade de sig över dem och lekte dragkamp och jaktlekar, gömde mjukdjuren i bäddarna och attackerade dem när de låg fritt på golvet och hade verkligen roligt. Det gjorde uppenbart gott att tvätta mjukdjuren för de blev som nya för valparna efter tvätten fast de bara varit utan dem en halv dag eller så. Nu har de två små lagt sig för kvällen och jag ska samla upp alla mjukdjuren för en ny lekrunda imorgon när vi alla, förhoppningsvis, vaknar utvilade och pigga.