A room with a view
Mörkret har sänkt sig över fälten utanför fönstret. Sol hela dagen idag med och faktiskt märks det att ljuset så sakta är på väg tillbaka. Några minuter mer ljus varje dag gör gott. Vi renoverar det sista i i köket. Om det nu någonsin finns något sista i renovering av äldre hus. Vi har i alla fall tagit tag i resterna efter sommarens golvbyte i köket. De där sista delarna som aldrig tycks bli gjorda eftersom det är så mycket roligare att träna hund eller gå på jakt eller göra nästan vad som helst förutom att ta tag i det man borde. Men nu har vi gjort det, vi har dragit igång det sista och lagt klinkers framför vedspisen, slipat färg och målat över diskbänken och bättrat på trösklarna. Några små lister är fortfarande kvar och färgen ska torka men den här gången ska vi inte ge oss förrän det också är på plats. Det är målet i alla fall.
Fast hundarna skulle fortsatt få sitt såklart och solen sken så vi kunde för all del inte var inne och jobba när det var så fint ute. En rejäl promenad fick det bli och en stunds vila uppe på berget med bra utsikt, Backen upp sög. Konditionen just nu är inte på topp. Lite sämre än vanligt faktiskt. Jag skyller på magsjukor och förkylningar. Intervallträning i backen upp mot utsikten hade inte varit fel. Undrar om jag orkar? Rota och jag tog en egen sväng sedan. Ner i mossen. Hon är en pärla tror jag. En pärla för mig i alla fall. Hon passar mig och hennes mjuka något undergivna sätt stämmer väl ihop med mig. Här behövs inga stora åthävor för att få saker och ting i träningen i rätt riktning. Kanske lite mer fingertoppskänsla istället och det passar mig. Fast hornen lär väl växa ut på henne med i sinom tid kan jag tro.
I skogen där jag brukar gå finns en utmärkt rektangulär glänta. Den är som ett rum mitt inne i skogen med väggar av skyddande granskog runt. Här kommer vinden sällan åt och det är tyst och stilla. Ängen är rätt stor. Alldeles tillräckligt stor för att passa bra att bygga upp basicövninger a’la fyrkantsmodellen. Den passar utmärkt för träning av raka linjer och nästan ännu bättre för grundträning av höger och vänster. Det går att få ut avstånden bra så att sidoteckenslagen blir långa. Upp med huvudet, lyft blicken och spring (hunden) när jag visar sidotecken, så som jag vill ha det. Avstånden blir viktiga här tänker jag. Att det blir rejäla sträckor så hunden tar för sig i sidoskicken. Till skillnad får ”leta” åt höger och ”leta” åt vänster där hunden ska jobba med näsan i backen i den riktningen jag ber om. En favoritövning för sidotecken som slottsherren och jag använder oss mycket av i grundträningen är den övningen i fyrkanten som vi brukar kalla 2+1 övningen. Den är oslagbar för att bygga en stabil grund och man får med sig mycket bra. Raka skick mot känd punkt, stoppsignal, lämna invittrat område och vänster respektive höger tecken. Om man är två som gör övningen tillsammans med varsin hund så får varje hund ett rakt skick, två stoppsignaler, ett högerslag, ett vänsterslag och en massa fotgående. Inte fe alls. Vi gjorde övningen på det avslutande kurstillfället häromdagen, med lite längre avstånd än vad hundarna gjort tidigare vilket blev utmanande och utvecklande. Klurigt men inte omöjligt. Lagom nivå helt enkelt och med en tydlig plan för hur man som förare jobbar igenom övningen tillsammans med hunden blev det riktigt bra. Den här typen av övningar passar utmärkt att ägna sig åt under vintermånaderna tänker jag. Gott om tid för många repetitioner för att bygga trygghet, och så lite markeringsträning mellan varven så det självständiga arbetet får sitt. Det är kul att träna!
