Alla mina varför

Jag tycker de kan lägga sig tillrätta för kvällen men det är inte deras tanke. Fortfarande lite uppspelta efter dagens fältfågeljakt och alla upplevelser en sådan medför är de båda yngsta lite speedade och laddade med fysisk energi eftersom deras insats under dagen ändå varit försumbar i jämförelse med de andra hundarnas. Själv är jag någonstans mittemellan. Något trött efter jaktdagen, fylld med energi och glad över hundarnas insatser och en fin jaktdag. Igen. Histrionen upprepar sig så jag behöver egentligen inte göra det. Men. Jaktdagen var verkligen superfin. Vädret. Igen. Jakt i bara skjorta med fasaner på och väst trots att vi klivit in i oktober. Då klagar man inte direkt. Självklart byxor och stövlar med. Såklart. Jag tog raska kliv mot mitt mål. Att kunna gå på roughshooting med Till och Besta samtidigt som jag går som skytt. Låta cockern jobba framför mig, skjuta över min egen hund och ha retrievern vid min sida som backup. Egentligen klev jag rakt in i målet för jag tog båda hundarna med mig ut och direkt och det fungerande enligt önskan. Och träning. För faktum är att jag ägnat det senaste halvåret, minst till träning i vardagen för att komma till det här. Ett delmål till är därmed avklarat. Bössan får däremot vänta ett tag för där är jag inte riktigt än.

Det kan vara bra att ha koll på och se över sina ”varför” ibland. Vet varför man tränar vissa saker, varför de är viktiga för att nå målet och varför man tränar och vart träningen ska leda. Det här är några av min varför tänker jag. De som landar i jakten. Det är därför jag tränar hundarna och därför jag lägger upp övningarna och vardagen som jag gör. Förberedelserna är väl förankrade i jakten och har alla en liten del i det pusslet som slutligen ska bli en väl fungerade jakthund i lika delar styrbar och självständig. Det står inte i motsats till en bra prov och tävlingshund. Tvärtom. Med den skolningen finns jaktprovsresultaten inom räckhåll om och när man har tid, lust och intresse för att starta. Jag har det så jag startar på prov när grundträningen är på plats, andan faller på och det passar in i schemat. Men det är onekligen lite svårt att få plats med allt man vill och önskar göra och ibland måste jag prioritera bort något till förmån för något annat. Just nu prioriteras jakten och proven får stå tillbaka. Lite surt fast grund och botten är jag ändå nöjd över att överhuvudtaget ha möjlighet att kunna välja och prioritera mellan saker. Få förunnat faktiskt.

I bilen på väg till jakterna pratar vi om framtiden och olika projekt. Jag gör det i alla fall. Pratar. Slottsherren lyssnar. I bästa fall. Det är så många drömmar, tankar och idéer som samlas i mig. Jag har sådant tempo i huvudet vissa dagar. På att om att prioritera. Där är jag lite lik Lass inser och jag och ser henne framför mig när hon far in som en virvelvind över köksgolvet. Men hon har det både i kroppen och i tanken. Tempot. Påbörjar olika grejer men avslutar inget, hoppar mellan valpens leksaker, tuggben och clubfåtöljen. Jag hoppar mer mellan administrativa uppgifter, sopborsten, kursupplägg och disktrasan och jag hoppar i texten när jag skriver. Men jag är inte lika snabb i kroppen längre. Vissa dagar är väl sådana tänker jag. Ostrukturerade i sig själva och svåra att greppa. Något lugnande kanske? En behaglig röst i öronen gör susen för min del. Jag väljer p1 söndagsintervju för Martin Wicklins trygga röst har en fullkomligt avslappnande effekt på mig. Så trygg, så tydlig. Det spelar inte så stor roll vem han intervjuar bara han intervjuar. Jag har plockat fram några program jag vill lyssna på så imorgon tänker jag starta söndagsintervjun i bilen på väg till dagens jakt. Både för att tankarna ska lugna sig en smula och för att slottsherren ska slippa lyssna. På mig alltså.