Alla rätt
Plötsligt är det högsommarvärme och skuggan är svalkande och skön. Det är märkligt att tiden då jag tänkt att ha min tweedväst över min vindtäta tröja aldrig vill dyka upp. Perioden då den klädseln passar var ungefär lika kort som tiden mellan hägg och syren var i år. Det vill säga några få dagar. Tweedvästen har hängts tillbaka i garderoben, den får vänta till hösten medan jag rotar i byrålådorna efter svala kläder passande för den plötsliga högsommarvärmen.
När man väldigt gärna vill ha syrrans tuggroda men vet att man inte får…
Hundarna hässjar och ligger i skuggan på trädäcket. Jag tror inte de har något emot värme men de är lika ovana som jag och lite tagna på svängen av den plötsliga hettan. Det var ett bra val att promenera och göra några övningar redan på morgonen då värmen inte riktigt exploderat än. Dagens promenad gick förbi en damm där hundarna fick varsin linje genom en tunnare vass över en vik och sedan en sträcka upp på land för att hämta bollen och samma väg tillbaka igen. Övningen var upplagd som en memory för hundarna var med på andra sidan dammen när jag placerade ut bollarna. Med avsikt gick jag sedan runt dammen i vattenkanten tillsammans med hundarna för att utmana dem och se att det vi tränat på har gett resultat. Om någon av dem funderat på att ta landvägen hem så hade jag planen klar för hur jag skulle agera och vad jag skulle göra. Det är bra att ha en tydlig plan så man är förberedd men idag kom planen inte till användning eftersom alla tre hundarna gjorde alla rätt. Jag fick faktiskt ingenting alls att anmärka på med någon av dem så vi kunde glatt traska vidare medan jag funderade över nästa utveckling av deras träning inom vattenområdet.
Hemma igen satt några kråkungar och åt av kaninungarnas mat. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen. Jag tycker nog inte alls om det egentligen. Kråkor kan vara rätt stygga och inte lämpligt sällskap till småkaninungar och kycklingar. Fast jag vet inte med de här kråkorna faktiskt. Kaninerna verkar inte bry sig om dem och Emil och hans fruar som gick en bit därifrån verkade inte alls upprörda över kråksällskapet. Kanske känner de varandra? Sedan kråkorna boade och lade sina ägg i våras har de flitigt förvarat sitt bo och jagat bort rovfåglar och korpar. Det har varit tacksamt för oss för så långt vi vet har vi inte haft besök av höken sedan dess. Vi har desto fler rävar i krokarna. De går mitt på dagen ute på fälten, på behörigt avstånd. Än så länge. Det är en risk vi tar genom att låta Emil och fruarna gå fritt och sprätta som de vill. Frihet kostar en del och risken att räven kommer åt någon av dem ökar såklart markant när de inte är instängda. Men jag tror både vi hönsflocken anser det värt risken så de får fortsatt sprätta fritt om dagarna. Jag kommer att svära högt och säga ”förbannade rävjävel” ett antal gånger innan jag lugnar mig om rävarna kommer närmare och tar med sig något av det som jag anser är mitt. Men troligen kommer jag inte att göra just så mycket mer än det då jag har svårt att förlika mig med tanken om att små rävvalpar blir föräldralösa och våldsamt hungriga i en lya någonstans i närheten. Det går dåligt ihop ha predatorer till fasan och kaninuppfödning och det går inte bättre när man helst blundar för det som kan inträffa. Suck..
