Allt vad jag har
Vardagsrapport. kväll har jag petat ner små, små fröer i rader och huller om buller i en av pallkragarna i växthuset. Olika salladssorter, dill och persilja. Lite väl sent, jag vet. Men. Odlingssäsongen är lång och förutsättningarna goda. Förhållandevis i alla fall. Jag har fått grävt ordning på en rabatt med. Den jag ser från köksfönstret. Den har sett för ledsam ut med grästammetgräs som invaderat längs kanterna och växt sig frodigt i den luckra jorden. Det vardags nu och beslutet kom lika hastigt som överraskande. med svarta Mina assistans atte jag igång och en halvtimme senare var resultatet om än inte perfekt så betydligt mycket bättre än innan. Fast helt klar blev jag inte för jag släppte rabatten till förmån för unghundsträning.
Nu sitter jag bänkad på altanen igen. Weeping willows och svalor i bakgrunden, hundflocken vid sidan om och doften av hägg som konkurrerar med oset från grillen. Unghundar i parti och minut en majdag där våren strålar till oss från sina allra bästa sida. Ordet lagom finner plötsligt sin betydelse för det är precis vad det varit idag. Alldeles lagom. Jag lutar mig nöjt tillbaka i stolen, tuggar några oliver och samlar kärnorna på hög. Kärnorna är lika avslöjande som pappret runt kolan, de visar direkt hur många jag ätit fast det känns väldigt mycket mer okej med oliver än godis kan jag tycka. Jag har hamstrat lite och köpt på mig flera burkar för de har sålt mina bästa oliver, Nocellaraoliver i saltlag för tjugofemkronor burken i en butik ett tag nu. Det enda jag ångrar med det är att jag inte köpt fler för erbjudandet, alternativ olivburkarna lär väl vara slut snart. I butiken alltså. De är så milda de här olivrarna, alldeles extra goda. Slottsherren påpekar att de faktiskt inte smakar så mycket alls och et är högst troligt därför jag gillar dem. För jag är fortfarande ny på oliver och tycker inte om när det smakarför mycket oliver. Som med mycket annat handlar det nog om en tillvänjnings period. Jag har ju lärt mig att tycka(mycket) om både riktigt mörk choklad och rökig whisky så varför inte. Vem vet, om ett tag äter jag kanske alla sorts oliver och tycker Nocellaraolivrarna är smaklösa.
Unghundar idag som sagt. Först andras i en fin grupp, jag har förmånen att alltid får träffa väldigt fina grupper tänker jag, fina människor och fina hundar. Efter det tog vi lilla Till och Lillie med oss till en skogstjärn och tränade en stund. Gulliga Lillie har en styrka få förunnat, så naturlig och självklar i så mycket. Det allra måste faktiskt. Sedan är hon en hund med en hyfsat stort måtte gen vilja med så det finns lite att hålla i och hålla igen på. Men. Det kan bli riktigt bra om ett tag. Lilla Till är rätt övertygande hon med , i alla fall när man väger in att hon är en liten ivrig cocker inte att jämföra med en retriever i samma ålder. Det behöver jag påpeka för mig själv ibland. I grunden kan man säga att en retriever är avlad för passivitet, att jobba efter skottet, och en spaniel för aktivitet, att jobba före skottet. Om man förhåller sig till den tanken så gör det en makalös stor skillnad egentligen. De går inte dra dem över samma kam så att säga. Inte att förglömma. I spanielmått mätt är lilla Till nära på lysande, hon har apporteringen och vattenspassionen så självklar. Dådkraft med. MEN. Då finns det såklart andra bitar att jobba på, som att behålla lugnet och koncentrationen kvar när det hettar till lite. Och samarbetet med mig inte att förglömma. Det kan lätt skena iväg när man vill i mesta laget. Det gäller för övrigt både henne och mig.
Vi avrundade dagen med en sväng till hemmadammen med gula Besta och Lad. Också här går de från klarhet till klarhet. Lad är redan sedan tidigare en duktig simmare och rätt skarp på vattenarbete medan den gula unghunden är ny och och fortsatt oprövad. Vi ett par tillfällen tidigare har hon simmat i två olika vatten och nu blev det ett vatten till. Nya igångar med lite dyiga kanter den här gången och hon skötte det fint. Simtekniken behöver fortfarande förfinas men den blir bättre för varje simsträcka och hon fick riktigt fina erfarenheter och nya bilder med sig från kvällens pass. Positiva sådana. Just nu känner jag att jag sällar mig till den skaran av hundägare som lyfter fram sina hundars förträfflighet från det perfekta hundträningslivet och måhända blir texten lite onyanserad. Så är det såklart inte, inte ett allt igenom perfekt liv med magnifika hundar men jag kostar på mig att vara väldigt lagom nöjd idag och jag är så glad för allt vad jag har.
