And into the forest I go, to lose my mind and find my soul
Jag ville ha ett vackert engelskt kastanjestaket runt den nya köksträdgården vid tunnelväxthuset. För att hindra hjortar och rådjur från att äta upp det vi odlar och för att det blir snyggt och inramat. Det är ingen stor köksträdgård så det behövs inga mängder med staket men det behöver vara rejält högt om det ska fylla någon funktion. Till min glädje googlade jag och fann att det fanns höga kastanjestaket men jag insåg sedan att de trettio meter staket vi behöver kostade multum och då ingick inte stolpar. Efter ett noggrant övervägande med mig själv där jag slets mellan ”det får väl kosta lite” och ”fy farao så mycket pengar” bestämde vi oss för ett enkelt hemmasnickrat staket. Byggt i bästa ”man tager vad man haver ” anda. Så istället återanvände vi en del äldre stolpar som fanns sparade och granslanor. Det blir inte det vackraste staketet men det blir fint och tillsammans med en eltråd och lite sparat kycklingnät blir det i allra högsta grad funktionellt, hemtrevligt och prisvärt. Jag drömmer fortfarande om det engelska kastanjestaketet men jag inser att jag behöver odla en förbaskat massa grönsaker under väldigt många år innan staketet är betalt och grönsaksodlingen kan anses vara lönande. Nog för att känslan är viktigare än pengarna men hur kul är det att odla gurkor som kostar mer än en genomsnittlig dagslön för en heltidsarbetare. Jag drömmer vidare.
En härlig försommardag avslutades tillsammans med flocken vid en av alla vackra skogssjöar där det blev bad och tennisbollsapportering. Särskilt glad var jag över lilla Rota som var med. Hon fungerar fint med de andra, är samlad och lugn och klarar att titta på när övriga hundar får apportera utan att jaga upp sig. Det underlättar när man lever tillsammans med flera hundar i flock så att säga. Hon fick pröva sin första vattenapportering också. En markerad tennisboll på simdjupt vatten fast inte långt bort. Slottsherren och jag höll på att bryta ihop av skratt när den lilla cockern högg som en gädda efter bollen och bollen slank i från henne gång efter annan. Men hon gav sig inte och till sist fick hon fatt i bollen, minst två erfarenheter rikare. Resten av flocken fick egna arbetsuppgifter medan rota tittade på innan vi gick tillbaka genom skogen igen. En fin kväll med hundarna, tystnaden, skogen och sjön. Kan det bli så mycket bättre?
