Ants in her pants
Så är det kväll igen. Ännu en av dagarna jag får är på väg att passera. Jag är så tacksam över att få vara med, för varje dag jag kan stiga upp med en fungerande kropp och kliva ut i vår föränderliga värld. Med hundarna, familjen och naturen närmast hjärtat. Ibland tänker jag att jag kanske borde bli munk, sitta i ett kloster vid en vacker plats och vara tacksam, ödmjuk och nöjd över att odla mina egna grönsaker och dela med mig av dem. Men så undrar jag vad jag skulle göra av alla mina andra visioner, alla tankar och idéer då? Munk är nog inget för mig trots allt. Men fåraherde kanske? Valla min flock med hjälpa av ett par bordercollies och ta emot små lamm när de anländer till livet. Vårda dem och passa dem och se dem växa upp till starka individer. Sedan skulle det ta stopp för jag gillar inte slakten så fårflocken skulle växa mig upp över öronen och långt ut över markerna. Förmodligen är kriminalkommissarie på en mordrotel mer rätt för mig. Jobba djupt och engagerat dygnet runt och veckovis för att finna mördare och bura in dem tillsammans hjälp av övertygande bevis som i bästa kriminalromanerna. Men helst av allt stannar jag där jag är, med slottsherren i mitten av en stor hundflock med lite sträva pälsar men väldigt mjuka öron. Jag fortsätter gärna spendera dagarna med flocken i slottet och med andra människor med andra hundar för att hjälpa dem och lotsa dem vidare mot en fin kommunikation och tillvaro på väg mot provresultat eller vad det må vara. Jag har det så sjukt bra. Trivs som fisken i vattnet.
Helgen har varit fin. Vackraste vintervädret på länge med trevliga människor och hundar på kurs. och korvgrillning. Gulliga Korpvalpen, ett av de sju underverken fick jag träffa med. Han hade vuxit och var en rejäl liten bit. Fortfarande söt som socker såklart och alldeles mjuk. De egna hundarna har fått sitt med. En av hönorna hat ärp ett ägg till. Slottets kaniners om lever fritt och kravöst har serverats rotfruktsskal i snön. Lyra har plockats ner från piedestalen, Lad har fått en påminnelse om att han inte riktigt så vuxen och tuff som han hoppas att han är och lilla Till har fart runt byxorna fulla i myror. Övriga hundar har hållit lite lägre profil och den gula valpen har mest gått omkring och sett söt ut. Lilla Till fick göra samma stationer som de unga hundarna på kursen gjorde på förmiddagen när de hade åkt hem. Lad och slottsherren var också med. Lilla till har så mycket myror i brallan nu att hela träningen behöver koncentreras på koncentration. Jobbigt tycker hon men jag tror faktiskt jag drar det tyngsta lasset ändå. Jag ska ju hålla redan på både hennes koncentration och min egen och det är minst sagt ansträngande. Speciellt efter en arbetsdag när man mest längtar in till en mjuk fåtölj att sjunka ner i och en god middag att bli uppassad med. Men jag härdade ut förstås och hade roligt på köpet och Till gick bra inte att förglömma och lite senare blev det god mat med. Win win. Nog för att tonåriga hundar kan vara rätt krävande men de är vansinnigt roliga med. När Till och jag samlar ihop vår koncentration blir det väldigt bra och när något blir fel eller annorlunda ställer hon gärna upp igen. Alltid redo och alltid glad. Den här våren kommer till stora delar att blir hennes vår träningsmässigt då hon är mitt i en bra utvecklingskurva nu. Den gula valpen får stå tillbaka lite i mina prioriteringar eftersom jag vill koncentrera mig på Till och för att den gula behöver mer tid att mogna och växa till sig och jag har en tendens att vilja lite för mycket med henne. Eventullt finns det lite myror i brallan hos mig med emellanåt.
