Är det utstrålningen kanske?
Jag blir glad av att läsa att Mariann Edgar Budde hyllas som en folkets hjälte. Hoppfullt!
Lika hoppfullt var inte dagens januariväder precis men det blev lite av en hjälteinsats att vara ute i det. Men. Som vanligt är det likväl skönt när man väl vistas i vädret med rätt kläder och en trevlig hund som sällskap. Och sedan efteråt. Den där extra sköna känslan när man går in med nöjda hundar fullboostad med dagsljus efter timmarna utomhus. Så mycket dagsljus det nu blir en sådan här grå dagar. Bättre än inget dagsljus alls är det i alla fall, i allra högsta grad. Slottsherren lagar fredagsmiddag nu med tre matlagnings intresserade tikar runt spisen och fötterna. Besta är intresserad av maten, Lyra av maten men också själva närvaron av slottsherren och My är intresserad av Lyra. Hon verkar så sugen på att få igång Lyra i lite lek, tyvärr är inte det Lyras favoritsyssla direkt så det lär nog inte ske. My ser hoppfull ut i alla fall där hon står och kikar på Lyra med glatt viftande svans. Jag blir såklart nyfiken varför hon valt ut just Lyra. De andra hundarna visar hon inte direkt intresse av att leka med eller umgås med men något är det som lockar med den äldre lilla cockern. Hennes världsvana utstrålning kanske?
Lass skällde p en dovhjort i skogen idag. helt oväntat. Mig veterligen har hon aldrig skällt på en hjort tidigare. Det var inte ett drevskall ei rörelse eller jakt, hon gick intill mig, det var mer av ett ”hjälp vad är det där för något skall”. Hon överraskades av hjorten och jag överraskad av hennes skall. Den var vit. Dovhjorten. Och jag spekulerar i att det varv orsaken till överraskningseffekten. Vi har några få vita hjortar här men inte så många. Av någon anledning går de vita ofta själva. Det var väl också en avvikelse tänker jag. Vi brukar möta hjortar i flock och inte enskilt. Annorlunda för en liten cocker alltså. Vinden låg fel också, för att lass skulle kunna identifiera den på vittringen. Däremot kände hjorten oss och drog iväg innan skallet. Faktiskt reagerade jag lite med på att hjorten var annorlunda, för min del handlade det om färgen. Nog för att vi har en del vita hjortar här som jag skrev och att de kan variera i nyanserna men den här färgen har jag inte sett förut. Den var lite som en ren med grå inslag i stället för beige. Nu så här efteråt funderar jag på om den kanske var smutsig. Rullat sig i lera eller så. Gör hjortar sådant undrar jag? Har de som vita hästar en önskan om att kamouflera sig och smälta in i flocken och inte sticka ut så mycket och därmed riskera att avslöja gruppen för rovdjur?
