Jag tycker om juldagarna och den särskilda känslan av total ledighet som infinner sig då. Fyrtiosju år gammal (eller ung) gläds jag fortsatt av att jag får göra precis vad jag vill de dagarna. Pyssla med julklapparna, läsa en bok, äta choklad eller vad det nu kan vara. Ändå gör jag ungefär det jag brukar. Går med hundarna, tränar lite, umgås med slottsherren, tvättar och plockar lite, och skriver. Det är ju trots allt det jag trivs bäst med. Men känslan av att få bestämma själva är ändå oöverträffbar. Min starkaste trigger och motivation i livet. Att få bestämma och planera mina dagar själv. Så det tänker jag fortsätta med och jag tänker försöka känna samma goa frihetskänslan alla juldagar kommande jular. Det känns viktigt att kunna glädjas av det lilla. Som att borsta tänderna i duschen och sådant. Jag gör det varje kväll när jag duschar, för att jag kan och för att jag får. Och kanske lite för att få bestämma.
Jag läste en gammal men väldigt bra artikel av Linda Skugge om Lotta på Bråkmakargatan för ett par dagar sedan. Jag känner igen mig i mycket där. Om att inte riktigt passa in i mallen och om behovet av att få bestämma själv. Helst hela tiden. Bestämma utan att köra över andra. Fast jag undrar om slottsherren håller med om det där om att inte köra över andra? Nåväl, jag tycker om att bestämma över mig själv och min tid och jag är gammal nog nu att göra det. Och förstå att det är okej att göra så. Gammal nog att strunta i att försöka anpassa mig till mallarna och inse att jag har möjlighet att skapa min egen tillvaro. En tillvaro som inte handlar om att tjäna stora pengar eller göra fantastiska resor utan just om att få bestämma och göra egna vägval och små resor i den riktning jag vill. I början på nästa år tar jag ännu ett steg i den riktningen. Jag tar ut mer tjänstledigt och frigör ännu mer tid till hundföretagandet och hemmaarbetet. Vad det innebär i praktiken mer än att jag får loss en dag till i veckan att bestämma själv över återstår att se. Små, små steg i rätt riktning. I min riktning.