Efter en hel dag i soppköket med högt tempo är jag kanske inte riktigt i rätt läge för att hitta lugnet. Snarare tvärtom. Det visade sig också under kvällens träningspass med Flow. Hon var väl heller inte riktigt i rätt ”mood” för att hitta lugnet efter en heldag ensam hemma tillsammans med flocken. Inte före hon fått rusat av sig ordentligt i alla fall. Ändå var det så jag ville ha det. Jag ville ha Flow lugn och fin intill min sida medan Slottsherren och Lyra jobbade i stengärdsgården och buskagen. Det var egentligen dumt att ge sig in i sådan uppgift efter en lång arbetsdag med en välladdad unghund men det gick trots det att genomföra. Nu i eftertankens kranka blekhet känner jag mig ändå lite ångerfull. Jag kunde varit så mycket bättre, lugnare och mer pedagogisk om jag själv varit pigg och välladdad som unghunden. Fast å andra sidan blev det väldigt äkta nu. När känslan får styra lite mer än pedagogiken och jag handlar utan att tänka och analysera så mycket. Trots allt var det nog inte ett så tokigt träningspass tänker jag nu när funderat ett varv till.
Att hitta lugnet och finna fokus är väl alltid att föredra när man tränar. Särskilt när det är djur man jobbar med. Den fattas oss många gånger, den lugna behagliga sinnesstämningen som vi för över till våra hundar. Kanske är det inte så konstigt att vi har svårt att hitta dit eftersom i stort sett allt annat vi gör ska ske i högt tempo och belönas därefter. Att prestera på topp är viktigt! Eller?
Jag läser ett inlägg i Annelie Pompes blogg och tänker att hon har så rätt igen. ”If the body is relaxed, the mind will usually follow :)” Hur rätt är inte det? Och hur enkelt kan vi inte föra över det till våra hundar? En lugn, balanserad hund är också fokuserad och koncentrerad. Det tror jag att vi alla vet och kan förstå. Men varför har vi så svårt att se oss själva i detta och förstå hur vår sinnesstämning påverkar hunden. Lugna förare ger lugna hundar. Vi har mycket att lära oss av mental träning. Djupandning till exempel. Kanske ska jag gå en kurs inom ämnet eller åtminstone läsa Annelies bok om inre lugn och försöka lära mig att bli bättre? Jag läser vidare i blogginlägget som handlar om fridykning och hittar följande:
”Most people practise being stressed in their daily life. Freediving is the opposite. The more calm you are, the better you’ll dive. We don’t often think about how all our daily habits shape our lives. It’s a simple principle of training: The more we do something the better we get at it. For instance, if you spend a lot of time trying to multitask, your focus will be shattered. If you complain a lot, you’ll get good at complaining. If you watch a lot of tv series, you’ll get good at escaping from your life. If you spend time with negative people, you’ll get good at focusing on the negative. What do you want to be good at?”
Det träffade där det skulle det med. Här ska tränas! På rätt saker.