Att någon så liten..

Fingrarna smattrar mot tangenterna. Det är så många tankar som vill ut. Orda som vill fram. Valparna leker med varsin isbit på köksgolvet. De är lättroade och gör leksaker av ingenting. Som isbitar. eller en liten svart skalbagge. Förut lekte det i det lilla diket nedanför altanen. favoritplatsen. Diket är grunt, liksom bara en fåra med växtlighet och fuktig miljö på botten. Jättekul säger de och jagar varandra fram och tillbaka. Ibland tar den en paus och dricker i bevattningsbaljorna innan de leker vidare. De dricker såklart samtidigt båda två för det är så man gör och lär nr man är hund. Efter det leker de med en torkad mördarsnigel. Pal hystar den och attackerar med framtassarna när den landat igen. Myrorna svärmar fast jag inte tycker det är tillräckligt varmt för det egentligen och en rödmyra med vingar letar sig in under min skjortkrage. Jag märker det såklart först när det börjar bränna i nacken och på axlarna. Tänk att en så liten myra kan göra så mycket ont.

Vi har avslutat veckans andra sommarläger. Jag sammanfattar och varvar ner. Sätter mig på altanen med ett glas, myrorna och de något överaktiva valparna. Lyra löper. Drottningen av ”fucking everything” är på väg in i höglöp. Unga Lad är de utvalda. Det är honom jag ska ha säger hon och flirtar hejdlöst med honom, vänder baken mot, dansar och lyfter på svansen. Lad är förnärmad och förskräckt och gör sitt bösta för att komma undan henne. Det gör däremot inte Lakrits som hänger fast som en kardborre i baken på henne. Men den uppvaktningen har han ingen som helst framgång med. Lyra har bestämt sig och det finns bara en enda tilltänkt. Tänk att en så liten hund kan ha så stora åsikter. Det var likadant för några år sedan, när Bäst levde, då var det bara han. Den vackre snälla gula. De andra hanarna i flocken bemödade hon inte med en blick och inte heller de hanar utifrån som vi ivrigt och övertygande presenterande henne för när vi hade tänkt oss en kull med urgulliga små Lyra valpar. Det fanns bara en tänkbar och det var den gule och eftersom det var helt otänkbart med labracockrar för oss blev det inget med det. Nu däremot. Nu har hon bestämt sig för Lad som faktiskt är en cocker och inte ens alltför nära släkt. Nu skulle det faktiskt kunna gå. Om det inte var för att Lyra är alltför gammal nu. Bäst före datum som förstagångs valpmamma är passerat. Med råge. Jämmer.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen