Att ta sig över tröskeln
Mörkret smyger sig över oss nu. Kvällarna blir allt kortare och jag börjar förstå att det inte kommer att fungera med kvällskurser så länge till. Den mörka tiden kommer alltid snabbare över mig om hösten än vad jag väntat. Som om jag aldrig upplevt hösten och årstidernas växlingar förut står jag lika förvånad över hur fort det går varje höst. Man kan tycka att man borde lärt sig med åren. För att kompensera uteblivna kvällsmöjligheter för hundträning kommer det att bli en del lördagskurser på Kopparhult senare i höst. Vi smider planer för våren med, det känns lite sjukt att göra planer för våren när sommaren knappt tagit slut men jag har lärt mig att det kan vara bra med lite framförhållning och att vara steget före i planeringen. Med en pågående pandemi vill det till att planera lite extra med och anpassa så att tänkta upplägg blir genomförbara. Vi vet ju inte var vi står med covid 19 till våren men hoppas såklart att pandemin ska vara under lite bättre kontroll till dess. Lite roliga nyheter och nya upplägg väntas när planeringen är klar. Håll utkik på kurssidan.
Idag är det lite småregnigt och grått utanför fönstret, det ska visserligen slå om under dagen och solen ska titta fram igen. Det gillar vi! Men just nu var det nästan skönt med en lite gråmulen morgon och en slowstart. Så mycket slowstart det nu blir med höglöp i slottet och ovanligt morgonpigga hundar. Det är Lyra som höglöper nu och hon gör det såklart med en drottnings värdighet, bor inne o köket och ligger på fårskinnsfäll i clubfåtöljen när hon inte svassar förbi och retfullt visar upp sig för grabbarna som står med långa dreggeltrådar hängande ur mungiporna vid grinden. Hon vet hur en slipsten ska dras den damen. Valpen Min fattar ingenting av vad som pågår medan Rota tycks förstå precis och håller sig på behörigt avstånd från den höglöpande tiken. Passiv och tillbakadragen vet hon att det inte är läge att hålla sig i framkant nu när flockens patriark överväger om hon ska skaffa smått eller inte. Fast den här gången ska vi inte försöka få till någon parning, tidpunkten är högst olämplig för en parning nu för det skulle innebära att Lyra missar i stort sett hela jaktsäsongen och det blir alltför trist hur söta valpar än är. Hon får vänta till våren.
Den svarta valpen har förutom att lärt sig gå i luckan som jag skrev igår också lärt sig att gå upp för trappan. Det underlättar mycket eftersom valpen är tung och otymplig och har en särskild egenhet i att bli totalt avslappnad när man lyfter henne och således hänga som en hösäck i famnen när jag försöker bära henne. Nerför trappan har hon fixat från början men uppför har varit värre. Mycket på grund av att hon ramlade ner tillsammans med en hög skiftnycklar som låg i trappan när hon försökte gå upp en av de första gångerna. Efter den upplevelsen har hon varit smart nog att låta bli att försöka. Ifall nu ytterligare några verktyg skulle får för sig att attackera. det var en sällsynt dålig tajming att det blev som det blev men inte mycket att göra åt det. Vi har låtit tiden gå och inte forcerat eller försökt övertala med tanken att hon kommer att klara trappan igen när tiden är mogen. Och visst blev det så. Nu går hon frimodigt upp igen. Det är bra att ha med sig i tanken när man tränar valpar och unga hundar med tänker jag. Att man kan vänta och lägga det åt sidan ett tag när man ger dem en utmaning eller försöker lära dem något nytt som de inte riktigt reder ut. Lägg det åt sidan och ge dem lite tid att mogna mentalt så brukar det mesta lösa sig av sig själv efter hand.
