Att vara chef är en position, att vara ledare en relation.
Valpen är pigg och yster. Och vrålhungrig. Klockan är tjugo över fem när jag hasar fram i tofflorna i det frostiga gräset till den stjärnklara himlen. Valpen skuttar runt fötterna. Längesedan jag såg så många stjärnor faktiskt. Jag funderar över om det varit mulet eller om jag glömt bort att titta uppåt. Valpen är nöjd. Får sin frukost och kastar sig handlöst in i den nya dagen. Fröken Vi som av någon oförklarlig anledning sovit i köket i natt tittar sömndrucket mot valpen och lyfter lite försiktigt på överläppen. Inte dags att gå upp än låter hon meddela och valpen accepterar. Jag önskar att jag hade den pondusen. Eller den som tuppen ”Tuppen” har när han bestämt och tydligt styr de tre hönorna. Han är en bra tupp. Han inte bara styr och ställer. Han står för trygghet med, bevakar och försvarar om det skulle behövas. Har koll på rovfåglars skuggar, främmande hundar och smygande katter. Han tar striden om det behövs. Står i frontlinjen och skyddar sin flock. Talar om för hönorna när det är fritt fram att flyga upp på sittpinnen och att inga faror lurar när de ska flyga ner igen och att maten de serveras är okej att äta. När de övernattar i det lilla hönshuset sover han på tröskeln med överkroppen på utsidan. En riktigt gentleman. Och vilken ledargestalt!
Den lilla hönsflocken verkar trivas med sitt nya boende. Äggen levereras prydligt i redena på hönshuset som vi ställt inne i växthuset. Det pickas, småtjattras och gals om vartannat. Trivsamt och lugnt. Hundarna har förstått att hönsflocken flyttat och tittar inte lika storögt på dem längre. Tuppen ”Tuppen” är nöjd men fortfarande lite på sin vakt i nya boendet. Lilla Till följer med mig in i hönsväxthuset ibland. Sist var när vi fyllde på nytt kutterspån. Hon stannade vid tröskeln och kikade avvaktande in. Minnet från vår lilla ”batalj” när hon jagade den ljusa hönan för ett par månader sedan gjorde sig påmind. Bara titta, inte röra är det som gäller och det har Till förstått nu. Jag lockade in henne till mig och sedan hjälptes vi åt att öppna för hönsen och strö ut spånet. Lilla Till prövade hönshuset och redena med och åt troligen en och annan hönsskit i bara farten medan hönorna och tuppen i en blandning av nyfikenhet och oro tittade på. Äggen lät hon vara som tur var så dem tog jag hand om. En äpplekaka är planen, med gyllengula hemmaägg och svenska Aromaäpple.
En del mornar somnar valpen om efter frukosten. Men det här är inte sen sådan morgon. Så jag bakar den planerade äpplekakan på en gång och gör en äpplepaj med, eftersom äpplena räcker till. Det finns sämre sätt att starta en tidig fredagsmorgon än till doften av nybakad äpplekaka tänker jag medan valpen somnar igen. Såklart.
