Även talanger måste tränas

Någon som vill ha en valp? En som går upp senast klockan femochtjugofem oavsett veckodag och äter som en mindre ponny. Ljuvlig med såklart, söt som socker som bara valpar kan vara med mörka tindrande ögon. Det är därför jag gör det tänker. Har valpar så ofta. Ögonen. Jag har valp för de där tindrande ögonen. Enkom. Det måste vara det. Nu ligger hon på golvet och biter på en potatis hon fått som sysselsättning. Morötterna är redan uppätna. Jag bakar bröd och städar en låda i skafferiet. Just den här morgonen var hon färdigladdad en timme tidigare. Den här valpen är helt klart utrustad med en snabbladdningsfunktion. Delvis beror det på dagen igår. Nästan uteslutande förmodligen. Vi var på jakt och valpen åkte glatt med och fann sig i att vistas mest i bilen och bara mingla kort i pauserna. Hon är både tålmodig och lättsam att ha med men när resten av flocken kommer hem trötta och nöjda efter arbetsdagen är valpen istället fylld med energi. Inte helt oväntat kanske. Det är gårdagens fina uppförande jag får igen nu tänker jag när valpen kastar sig över sopborsten och startar en brottningsmatch klockan sex en lördagsmorgon och jag har inga problem med att hålla mig för gapskratt.

Jag måste lyfta gårdagen jakt lite med. Eller mer rätt lyfta min svarta hund som växer i mina ögon varje gång vi är iväg. Det var samma förra hösten. Hon är så i sitt rätta element här. Jag glömmer besvikelsen efter halvtaskiga träningspass där det händer att hon faller igenom. Vi faller. Här är hon stark, tålig och väl i hand. Positiva egenskaper haglar över henne nu. Här är hon bäst. Resten av året händer det att jag tvivlar. Rätt ofta. Hon är inte den flashigaste på dummy precis. Men ni skulle se henne på fasanerna. Här har hon ”det” och hennes lugn kunde inte komma bättre till pass. Jag lär mig nytt hela tiden, om hundars olika personlighet, om henne och mig själv. Känner mig allt mer övertygad. Hon och jag kommer att bli bra tillsammans. Men även talanger behöver träning och vi kan inte gå på jakt hela tiden så vi får slita på med tygpåsarna med såklart. Vara nöjda med det. Glada över det som går bra och lite besvikna ibland. Och jag kommer fortsätta tvivla. På både henne och mig själv. Det tillhör min natur.

Utanför rullar bilarna på grusvägen. Det är älgjaktsmorgon och många fler än jag och valpen är uppe tidigt. Tänk så mycket förberedelser som gjorts, så många ryggsäckar som packats och så många hundar som hoppfullt sovit intill ryggsäcken vid ytterdörren. I en annan del av världen är det krig och i Iran  protesterar unga kvinnor för sin rätt att själva få bestämma om de ska bära slöja eller inte. Jag undrar hur det ska gå med allt. Ser de unga starka tjejerna ta striden, ställa sig längst fram i leden utan att vika sig och jag tänker på massgravar som hittats i Ukraina och alla människor som faller offer för ett meningslöst krig. Att gå upp alldeles för tidigt en lördagsmorgon och få mötas av en valps tindrande ögon eller åka på jakt är verkligen ett privilegium. Inget annat.