Avslut och nystart
Det är tidig morgon men solen är redan på plats över fälten och hjortflocken som betar där. Vi är i sluttampen av maj och början av sommaren och jag älskar det. Inte att maj tar slut men det andra. Det gröna lummiga, de ljusa morgnarna och långa dagarna. Växtligheten har fullkomligt exploderat sedan regnet kom, det som kom i precis rättan tid innan torka och oro tog övre helt. Nu är det frodigt och förlåtande och allt det vi inte hunnit stöda upp och röja undan utomhus ör nu inbäddat och dolt i det gröna det närmaste månaderna. Rent avkopplande.
Maj är också som alltid avslutningarnas tid och många av vårens grupper i kursverksamheten har sina sista tillfällen nu i maj och juni. Jag har inte precis sommarlov för det men de vanliga kurserna går över i sommarläger och en del andra bokningar innan det startar upp med terminskurser i augusti igen. Under sommaren startar också två nya valpgrupper. Det dräller av valpar den här tiden av året, helt underbart såklart och många vill gå kurs. Många med tanke och önskan om att göra rätt från början. Det är en fin tanke tycker jag och en bra plan. Men inte alltid helt realistiskt för det är lite svårt att gör alla rätt från början eftersom valpen är liten och man inte riktigt vet vad man har än. Många som kommer på kurs har också tidigare erfarenhet av retriever eller spaniel och har haft åtminstone en hund innan och med det i bagaget är det ännu mer inriktade på med den här hunden ska jag verkligen försöka göra rätt från början och absolut inte hamna i samma fallgropar. Jag brukar trösta med att man kan vara rätt lugn från det, du kommer troligen inte hamna i samma gropar igen, däremot i andra du inte trillat i förut. Det blir lätt så eftersom den ena hunden inte är lik den andra. Varje hund är som ett nytt jobb på en ny arbetsplats. Så har vi lite av det här med nästahundsångesten med, det som kan beskrivas som att nästa hund ska bli bättre, i alla fall absolut inte sämre än den förra. Nu ska tidigare kunskap från förra hunden tillvaratas och samma fel ska inte göra om. Nästahundsångesten kan också yttra sig så att man håller tillbaka den nya valpen allt för mycket och inte låter den blomma ut av rädsla att hamna i samma bekymmer som med den tidigare. Särskilt om man haft en livlig eller lite het hund innan. Och har man haft en lite lugn eftertänksam hund före drar man gärna upp den nya valpen av rädsla att dem ska bli för lugn. Vi är så formade av tidigare erfarenheter att de ofta ligger oss till last med den nya valpen. Vilket gör av inte tittar tillräckligt omsorgsfullt på den nya valpens personlighet utan styrs av det vi upplevt förut. Drivkraften ör ofta stark i det här så man får passa sig lite för pressen det kan innebära med nästahundsångesten. Hundägare har ofta väldigt höga krav på sig själva och höga förväntningar på valpen och den gemensamma framtiden och frågan är vad det gör med hundar som inte riktigt lever upp till vår önskan om att bli bättre än den förra hunden, och vad gör det med mig själv? Är det realistiskt att tänka att nästa hund ska bli bättre än den förra? Måste vi alltid framåt på det sättet? Vad om målet mer får handla om att vi själva ska bli bättre på att träna och föra olika hundar med olika förutsättningar? Det blir väldigt sällan precis som man tänkt sig men som regel väldigt bra ändå. Inte fel, bara lite annorlunda och det är givetvis bra om vi är öppna för att ta emot det. Ta emot den nya valpen som den är och inte som vi önskar att den ska vara.
