Bedövande vackert
Kristi himmelsfärdshelgen fortsätter vara bedövande vacker. Hela naturen ler mot oss tillsammans med solen från den klarblå himlen. Jag ligger i sängen med det lilla sovrumsfönstret under snedtaket på vid gavel och lyssnar på fågelkvitter och tuppen Tuppens tidiga morgonserenad. Märkligt nog stör någon sorts maskin fågelsången redan klockan halv sex den här tidiga söndagsmorgonen. Det är märkligt av två anledningar tänker jag för vi har inga grannar precis inpå och vem kör egentligen en sådan sorts maskin klockan sex en söndagsmorgon? Men så minns jag att söndagar som helgdag betraktat nog inte rikligt finns längre, de har suddats ut med åren och få är väl dem som fortfarande ser söndagen som en stillsam vilodag då både händer och redskap får en paus. Numer kräver vi tillgänglighet. Butiker öppna sju dagar i veckan och öppettider när helst det passar oss för ingen vill begränsas eller behöva planera något nämnvärt. Att ska finnas där redo och öppet precis när vi behöver det. Det är med en viss nedstämdhet jag konstaterar att väldigt får verkar klara att vänta på något alls. Beställer man en vara på nätet ska den finnas i lager och levereras inom två dagar annars kan det hända att man klagar på att det tar för lång tid. Vems tid tar det egentligen? De stora nätbutikerna konkurrerar inte längre om pris på samma sätt men däremot om snabba leveranser och effektiva frakter. För ingen kund vill vänta. Det slår igenom på andra stället med. Resultat från en jaktprov eller tävlingar till exempel, de väntas finnas på plats i systemet för nyfikna intressenter redan samma kväll direkt när provet avslutats om det inte till och med redovisas löpande eller live på något socialt medie under dagen. Jag minns helt utan förakt när man antingen fick ringa en vän från den fasta telefonen fram emot kvällen när vederbörande kommit hem för att få reda på hur provet gått eller vackert vänta på att läsa resultatlistor nästa gång klubbtidningen gavs ut ett par månader senare. Och vet ni? Det gick bra det med, man gav sig till tåls och fick finna sig i att vara nyfiken och vänta. Nu går allt snabbt. Jättesnabbt! Till och med hundarna går snabbt, både i utbildning och i farten när de springer. Det förväntas göra det. Att vänta har blivit lika omöjligt och bortraderat som söndagarna som vilodagar. Huruvida det har fört mänskligheten framåt eller bakåt eller är av betydande vikt vet jag egentligen inte men det känns ohållbart i längden och i det här fallet känner jag mig spontant som en motsträvig lite småtjurig bakåtsträvarr. För visst var det ändå lite bättre förr innan allt var så snabbt?
Samtidigt som jag kliver ner för trappan, möter hundarna och slår upp dörren mot paradiset och morgonsolen passrar en mörk Volvo och ljuset av vad det nu var för maskin upphörde. Kanske härrörde maskinljudet från en tidigt utkommenderad reparatör av lantbruksmaskiner som lagat något på plats på en havererad maskin mitt i slutfasen av vårbruket? Sådan brådska förstår jag mig faktiskt på. Lantbrukare hänvisade till vädrets makter kan lika lite som vårdpersonal och en del andra yrkesgrupper låta söndagen vara annorlunda mot andra dagarna. Där måste jobbet ske när behovet är störst oavsett veckodag tänker jag och minns med glädje och sen smula lättnad hur vi slet med hölassen på den tiden vi hade hästar för att få hem hölassen och in ladan medan regn tyngda moln hånfullt hängde över oss. Ofta på söndagar.
Det är svårt med att tid, att prioritera den njuta av den och inte stressas av att den går för fort. Påminnelsen om att man inte riktigt hänger med och all man inte hinner med att göra jagar en ständigt i hasirna och det är en aning besvärande när någon säger något i stil med att ”kommer du ihåg, då för trettio år sedan ungefär” och jag glatt svarar att jag visst minns jag det för det var speciellt att vara barn på sjuttiotalet och personen i fråga påpekar att sjuttiotalet var femtio år sedan och inte trettio. Det är i de stunderna man hårt dras tillbaka till verkligheten och kan känna ett behov av att lägga sig raklång på gräsmattan med blicken mot himlen och ha de långsamt och långtråkigt en stund medan man funderar över vart tiden och åren egentligen tagit vägen.
