Belonging shouldn’t mean you are like everyone else
Valpen, numera kallad apungen eftersom hon på något sätt påminner mer om en apa än en hund, väckte mig tidigt idag. Vi är alltid uppe tidigt i och för sig men idag var det valpen som väckte mig istället för tvärtom. Med den varma valpkroppen i famnen och några kärvänliga men inte helt önskvärda valppussar i ansiktet hasade jag ner för trappan och öppnade ytterdörren. Skönt sa valpen när hon fick det blöta gräset under tassarna och kisset strilade. Jag förstår henne, det är en underbar känsla när kroppen fungerar som den ska och en så enkel sak som att kunna kissa när man är kissnödig tåls att vara tacksam över. Inne rullar hon ner sig i sin bädd på köksgolvet som hon brukar, hon tycker om att starta dagen lite långsamt. Ettåriga Flow däremot har aldrig förstått vitsen av att göra något långsamt, inte starten av dagen heller, så henne släpper jag ut i hundträdgården där hon omedelbart tar några intensiva löprundor i högsta fart.
Jag sätter på vattenkokaren och förbereder för dagens första kopp te och funderar lite över inspiration och vidareutveckling. Behovet av det är stort och nödvändigt. Kanske ändå mer när man jobbar och gör det mesta hemifrån. Det är lätt att bli lite fast ”innanför väggarna” både i kropp och sinne och nya möten och platser blir en bra källa till inspiration. Som också böcker och poddar kan vara. Möten med människor man trivs tillsammans med är viktigt också, för att spä på känslan av tillhörighet och få till bra och givande träning. För det handlar det som oftast om för vår del. Träning och vidareutveckling av oss själva och hundarna tillsammans med likasinnade. Passionen. Att få stöta och blöta, pröva analysera och fundera. Positiv energipåfyllnad. Fast ibland blir det inte enbart energipåfyllnad heller, det är nära mellan pepp och depp kan jag tycka. Då gäller det att försöka få reda på vad det är som skaver, och varför om det är möjligt. Nästan allt i hundträning(och i livet) handlar om oss själva, som förare och problemlösare, om vårt tålamod och vår egen mentalitet och inställning. Och så lite om vinden såklart och driv och vilja i hundarna. För att bli bättre och utvecklas lite till har jag bestämt mig för att påbörja en utbildning mot mental coach. I första hand är det nog jag själv som ska coachas men jag hoppas på att även kursdeltagare och andra i min närhet ska kunna få nytta av min vidareutbildning. Att den ska hjälpa mig och andra ett steg till på rätt väg. För stunden lyssnar jag på ett avsnitt ur karriärpodden som min dotter rekommenderade, avsnitt 117 med Sofia Tretow, det är fin lyssnings och så skönt för mig att få känna mig så ”hemma” i mycket av det de pratar om. Att det faktiskt finns en plats för alla och att en karriär och dess mål och avsikt kan se väldigt olika ut och få vara det. För mig kan det faktiskt vara så enkelt att den största inspirationen kommer från ett poddavsnitt, av att få höra en annan människa prata om sin passion inom sitt område. Lycka och glädje!
Wikipedia om ordet passion: Passion, lidelse (av latinets patio= lida), kan betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för ett ändamål, en sak, en person, en förändring eller en åsikt.
Den ursprungliga betydelse är den kristna. Under 1800-talet får passion utifrån den kristna betydelsen en överförd betydelse av en kärlek som är så stark och mäktig, att den leder till lidande och död, främst i romantiska kärlekshistorier såsom Romeo och Julia, Tristan och Isolde. Därifrån har passion senare övergått till att syfta på en vurm i största allmänhet.
