Bland hundar och grisar

Det är ovanligt lugnt i slottet ikväll. Regnet smattrar mot fönsterrutorna och de flesta hundarna ligger utslagna på bruna mattan i puben medan några andra har intagit biabäddarna. Jag såg ett reklaminslag på instagram med en rund, riktigt tjock och lurvig bädd som jag är övertygad om att hundarna skulle älska. Julklapp funderar jag på men slår det ur hågen ganska fort. Det blir både dyrt och trångt med sex lurviga bäddar på golvet. Något annat än en bädd till varje hund känns inte aktuellt. En till dem var måste det ju vara. För hur skulle de och vi annars kunna hantera den orättvisan? Bruna Mer skulle säkert kissa på bäddarna med, om de är riktigt lurviga. Det är en av hans absoluta favoritsysselsättning att kissa på saker, särskilt lurviga saker och det händer ibland att han glömmer bort att han är inomhus. Alla hundar har sina egenheter. Bruna Mer har flera fast den med kissandet är garanterat den jag uppskattar minst. Han har en del andra betydligt roligare egenheter också, som mer förstärker hans fina personlighet än sätter den på skam. Han älskar mjukdjur bland annat. Favoriten är den stora ikeamjukishunden tätt följd av den rosa grisen, som fördelar sin tid lika mellan hundarna och tvättmaskinen eftersom den rosa plyschen har en sällsynt förmåga att bli smutsig. Vilket kanske inte är så märkligt då grisen bärs fram och tillbaka mellan hundrummet och leran i rastgården om jag inte varit uppmärksam nog på om Mer haft den i munnen när jag släppt ut flocken. Den stora mjukishunden är som sagt favoriten, den är i storlek med Mer själv och vi har två för säkerhetsskull. Hunden ska ligga med Mer i hans bädd om nätterna och bäras till dörren varje morgon. Det är viktiga saker. Om nu inte fröken Vi varit kvick och hunnit greppa hunden innan Mer har vaknat riktigt. Då duger grisen. På kvällarna när de kommer in i köket och puben bär Mer förnöjt på mjukishunden och trixar med rätt stort besvär in den mellan stolsbenen så han kan lägga sig tillrätta med hunden vid mina fötter där jag sitter. Fröken Vi tar sig an den rosa grisen, den ska nämligen dö en stund varje kväll på bruna mattan. Hon ruskar och skakar och ser allmänt galen ut. Grisen ser ut som den alltid gör. Lyckligt omtumlad, smutsig men fortsatt hel. Tycka vad man vill om det stora möbelvaruhuset men hållbara mjukdjur är de suveräna på. Nu för tiden får Vi assistans i grisdödandet. Rota är med på ett hörn. Förtjust tittar hon på den galna golden med den lyckliga grisen i munnen och studsar runt och meddelar att hon kan ta ett tag i den seglivade grisen hon med om det skulle behövas. Men mitt i det roligaste tar det slut, så som det brukar och kanske också bör göra, slottsherren tycker grisdödandet och inomhusleken tar orimliga proportioner och avbryter de galna jakthundarnas iver. Med en djup suck slocknar de istället på bruna mattan med den segrande lyckliga grisen intill sig.

Vid mina fötter

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen