Born to Run
Vi skenar vidare mot julafton. Fortfarande ingen julmat och inga julklappar i sikte. Ingen julstädning heller men vi har väldigt fin julbelysning på utsidan tack vare slottsherren och två amaryllisar och två röda julstjärnor( blomman) i köksfönstret och fortfarande tre dagar kvar till julafton. Pal springer han med, även om han inte precis skenar så tycks han vara född med en tävlingsgen som gör att han alltid vill vara först, och snabbast. Det verkar inte vara så noga med vad han är snabbast till däremot, bara han är först. Born to run uppenbart. Jag har så lätt att dras med i det, i honom och den höga farten, jag har kanske inte riktigt hans vinnarskalle men jag delar absolut hans passion fullt ut. Han är så vansinnigt rolig att umgås med och jag är som en inspelning i repeatläge för jag vet att jag skrivit det så många redan. Visst har jag haft hundar som sprungit förr, Bäst var nästan i klass med Pal och Lykka var på sin tid en springare hon med men jag undrar om någon av dem varit så snabb som Pal. Hur som helst brukar det lugna sig en aning med årens och så blir det säkert för Pal. Farten kanske inte dämpa så mycket men det lite impulsiva utan självbevarelse drift brukar förvisso lugna sig. Förhoppningsvis innan de hinner skada sig allt för mycket. Det är bra tycker jag för det är helt okej med mig att hundarna springer runt de värst rishögarna och ha en tanke med sig innan de kastar sig ut.
Jag har varit borta från bloggen några dagar, från hela internetet faktiskt. Nästan genast är det någon som undrar om allt är som det ska. Med mig. Jag är glad för omtanken för den är fin att känna. Allt är fint. Bara fint. Det är bara mitt andra liv som påkallat min uppmärksamhet för några dagar, det andra livet som pågår utanför bloggen och slottet. Det finns en rätt stor familj där utanför, en med föräldrar och syskon, syskonbarn och tre egna vuxna barn och åtta barnbarn där ingen håller på med hundar eller jakt och de flesta bor i stan. Märkligt nog. Inte på ett enda sätt kan jag säga att jag föddes in i mitt hund och jaktintresse för det fanns verkligen ingen under min uppväxt som höll på med något av det. Det närmaste jag kan komma är att min farfar hade en dvärgpudel när jag var liten, Nicke, som inte gick någonstans utan att farfar gick med. Det händer att jag lämnar mitt hundliv ibland och gör en och annan kort avstickare till det här andra livet. Den här veckan var det för att passa några barn när ytterligare ett litet barn skulle komma till världen så hela internetet och hundlivet lades åt sidan för det finns inte ens minsta lilla utrymme till det när jag går all in i det andra. Och om möjligen ett litet utrymme skulle uppstå så är jag så trött att tankarna inte går att reda ut och än mindre formulera. Nu har det lilla barnet kommit alldeles lagom innan jul och allt har gått bra. En ny liten prins till människoflocken. Lika fantastiskt varje gång. Med nytt liv.
Nu är jag hemma igen tillsammans med slottsherren och hundarna i slottet med alla dess skavanker och datorn är uppställd på köksön och fingrarna smattrar mot tangenterna. Jag tittar i kalendern och inser att jag har åtta dagars ledighet framför mig om jag nu inte missat att skriva in något i kalendern. Det blir bra tror jag, med lite ledighet. Hundar finns att träna, fasaner att jaga och ett helt slott att städa. Förutom det har en lite för tidig julklapp kommit till mig, friggeboden jag väntat på är på plats. Ett extra rum att göra precis vad jag vill med. Nu ska drömmar förverkligas, jag ska inreda och möblera och fundera. I tankarna har jag redan inrett boden i fyra olika versioner för fyra olika ändamål. Det kommer såklart inte att gå eftersom jag bara har en bod att husera i så jag får se vilket av förslagen jag väljer. Slottsherren ska sätta upp utelampor på boden åt mig, jag ska skaffa en dörrmatta och någon form av jalusigardiner att dra ner för de stora fönsterna när solen ligger på och sedan ska det byggas ett litet altandäck utanför. Allt kommer inte blir klart just nu såklart men kanske lamporna kommer på plats i alla fall?
Här hänger en del av mina drömmar i luften lite på en skör tråd kan tyckas. Men skickliga yrkesarbetare landade boden och mina drömmar lugnt och exakt på grunden slottsherren och jag förberett. Det känns stabilt och bra, så där som det alltid gör när man träffar på passionerade människor som är skickliga på det de gör oavsett vad det jobbar med. Jag blir alltid starstrucked i sådana lägen och lite rörd av någon anledning, av att möta människor som kan sitt jobb och uppfyller alla sociala koder i bemötande. Stort tack för ett alldeles utmärkt extrarum Josef.
Nu ljusnar det ute och jag ska strax hoppa i stövlarna och ge mig ut. Vill inte missa en endaste minut av det dagsljus som blir. Vintersolståndet idag förresten, den mörkaste dagen innan det vänder mot ljusare tider igen. Jag kan inte fatta att vi redan är där men hänger glatt med i det höga tempot mot ljuset. Det ska firas med glögg och skinkmacka i regnkläder idag. Namaste.
