Calm and Silence

Äntligen somnar hon i bädden vid mina fötter och kvällen blir lite mer stilla. Lite lugnare och lite tystare. Men jag gör nog bäst i att sitta kvar på stolen om jag vill bevara lugnet. För hon laddar batterierna fort och är ganska lättväckt. Förmodligen är hon bra mycket tröttare än vad hon vill erkänna för dagen har varit lång, ljus och intensiv för en tolvveckors valp. Hon har gjort mest det som valpar gör, tagit dagen som den kommit, lekt och busat och utnyttjat varje sekund av frihet och möjligheter. Hon har assisterat i växthuset, badat fötterna i dräneringsdiket och haft kapplöpning med Lad i trädgårdslandet. Ett bad skulle nog inte sitta fel för hennes del men nu orkar vi bara inte. Det får sparas tillsammans med städningen och en del annat vi stod över idag. Annat blev gjort i stället. Vi fick fyllt växthusets gångar med träflis, underhållit valpen och tränat några av hundarna och promenerat med övriga.

Gulliga Lillie och Min fick ett gemensamt träningspass i myrmark. Utvecklande på många sätt. Och lite invecklande med. Det går inte alltid på räls men tur är nog det. För vi ska lära oss något med. Något nytt. Min svarta unghunden blir snart två år nu och vi har lärt känna varandra rätt bra tycker jag. Hon är en lite annorlunda hund. För mig. Lite klurig att förstå sig på emellanåt, eller att läsa rätt kanske är mer rätt sagt. Det finns en oanad styrka bakom den välartade fasaden och en stark egen vilja trots den tillsynes nästan inställsamma följsamheten. Jag har alltså upptäckt att det finns ett par rävar bakom öronen på henne med men att hon är skicklig på att dölja dem. Jag är dem på spåren nu i alla fall, rävarna, och vet allt mer hur jag ska tackla den svarta när de vill ta över. Allt mer finner jag vägen framåt med henne och vad hon svarar bäst på i träningen. Och samvaron överhuvudtaget. Bland annat svarar hon mycket bättre på en rejäl “hästklapp” en än lugn smekning. Hon triggas också av utmaningar i terrängen och trycker på lite extra när det tar emot vilket jag ska se till att använda mig av. Jag får nog praktisera lite av “mormorprincipen” med henne. Jag tror det passar bra. För även om jag inte använder mig av den medvetet kommer den ständigt att närvara i vår träning då den svarta värderar uppgifter olika, fast jag gör mitt bästa för att göra varje del i träningen lika intressant och givande. Något nytt som sagt.

Det är ett halvår sedan pocketcockern åkte på kollot som blev permanent. Tiden går rasande fort. Tanken var att hon skulle stanna över helgen men hon blev liksom kvar. Och har det så bra. Hon följer Jessica, sin nya “matmor” som en skugga och lämnar henne inte obevakad många sekunder. Fast egentligen är det kanske Jessica som får följa pocketcockern som en skugga för cockern går först. Upp och ner för trappor och runt husknutar men stannar vid varje avsats och kikar fram runt hörnet för att se så Jessica säkert följer med. Varje gång. Jag har sagt det tidigare och säger det igen, små söta cockertikar har ofta en väldigt stark personlighet som märks lite utöver det vanliga. Pocketcockern är absolut en av dem. En riktig liten pärla till  hundpersonlighet som kommit helt till sin rätt i sin nya familj. Charmerande. Totalt. Och visst saknar vi henne här men samtidigt kan hon inte ha det bättre än vad hon har det nu och då känns saknaden inte jobbig alls. Med rätt hund på rätt plats är allt gott.

Pocketcockerns efterträdare, baby Till gör sitt bästa för att hålla mig igång och hon lyckas ganska bra. Grymt söt. liten och väldigt trevligt. Precis som pocketcockern. Jag kan ändå inte låta bli att se fram emot att hon ska bli stor och lite mer hanterbar. Som pocketcockern. Valpar är kul och tiden tillsammans med dem är viktigt men också begränsande och tröttande. Det här eviga passandet med mattider, vägguttag, inredning och kissande som är alldeles precis så som det ska vara med en valp men galet tröttsamt. Till det helt självvalt och en stor förmån så det går inte an att beklaga sig över det. Det tänker jag lite på medan jag skriver och kikar på den urgulliga prickiga valpen vid mina fötter. Glad att hon är min.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top