Minns ni pocketcockern? Min bruna lilla pralin som av olika anledningar inte riktigt ville bli jakthund och som därför bestämde sig för att flytta till min syster med familj för ett par år sedan.
Här väntar hon på att middagen ska serveras efter att hon uppmärksammat att kycklingfilén är framdukad. Den är såklart inte till henne men hoppas kan man ju alltid ändå.
Här softar hon med husse i soffan efter maten. Kycklingfilén smakade fint hälsar hon.
Här är hon på väg till dagis där hon går i ”lilla gruppen” ett par dagar i veckan, tillsammans med frallan och mopsen. Lilla gruppen passar pocketcockern utmärkt eftersom hon inte uppskattar varken trängsel eller stora dominanta hundar. Gulligaste pocketcockern!
Gulle! <3