Dagarna vi får
Tidig morgon. Denna makalösa stunden dör jag låter mig i omsluta av mörkret utanför och sakta väckas med temuggen vid köksön medan ljuset letar sig fram. En liten pånyttfödelse varje morgon, tacksamhet över att få vara med. En kort stund senare är det full rulle. En bröddeg jäser i bunken på spisen, kaffet är bryggt, teet urdrucket, äggen kokade och ansiktet målat. Hundarna, de morgonpigga av dem, far runt i hundträdgården, leker och lämnar gula fläckar på snön. Besta väntar tappert på frukosten, tupparna vaknar i hönsgården och välkomnar den nya dagen och ljuset med ihärdigt galande. Katten ser jag inte till men han är väl där någonstans. Som en liten hustomte uppehåller han sig runt slottet även om vi sällan ser honom. Tillräckligt hemmastadd för att hålla sig runt husknuten men fortfarande på avstånd när vi ses. Nästan exakt som jag tänker mig en hustomte faktiskt, en man anar att den finns men aldrig riktigt får möta, en som gör olika tjänster och insatser på gården mot att vi ser till att matskålen är påfylld och vatten finns att dricka. En som håller efter och håller rent och sköter det snyggt och prydligt. Inte en endaste mus har vi fått i fällorna sedan katten blev kvar. Eller kanske en förresten, när jag tänker efter.
Det tar form i ”nya kontoret” nu. Tänk äntligen har jag ett eget kontor. Det måste väl ändå betyda ett par pinnhål upp på karriärstegen? Just det är väl rätt betydelselöst för mig i och för sig, jag gör karriär på mitt eget sätt med mål att få styra min egen tid och bestämma själv. Med slottsherrens hjälp har det kommit en värmekamin, en blackboardtavla och lite förvaringsmöjligheter på plats. Jag har pustat kontorets fönster, invändigt, och torkat bort flugskit från det vitmålade och matta och bord var fixat sedan tidigare. Den gamla skänken tjänstgör som skrivbord som den gjort tidigare och en pinnstol som kontorsstol. Tills vidare i alla fall. Nu återstår att börja använda kontoret, lära mig de nya rutinerna och den nya arbetsplatsen och inte längre placera mina högar på matbordet i vita rummet. Omställningen kan nog kräva sin tid förmodar jag, innan jag lär mig att gå till höger in stället för till vänster från köket. Jag behöver utrusta kontoret men en biabädd med för minst en kontorshund behöver jag ha runt benen när jag jobbar. Och en papperskorg.
På hundträingsfronten har det inte händer det inte så mycket idag. Det blir mer av en vilodag för hundarnas del. Promenader förstås men inte mer än så. Däremot fortsätter träningen pågå en hel del i mina tankar, ska jag var ärlig är det sällan det blir någon vilodag där. Jag funderar över vidare upplägg i mina egna hundars träning och vilka nivåer jag ska lägga utmaningarna på för dem som kommer hit och tränar enskilt i veckan och på veckoslutets kurstillfällen. Det är ett ständigt pågående projekt och det är så jag vill ha det. Det är bra att tänka på det emellanåt tänker jag, oavsett om det handlar om träningen av de egna hundarna eller när jag hjälper andra. Att projektet ger mening i sig självt, inte enbart resultatet och att verkligen påminna sig om att låta det få vara så. Det är vägen som är mödan värd skrev Karin Boye och precis så ska det får vara. Det färdiga resultatet är en bonus som också följs en viss tomhet medan de små delmålen längs vägen peaker passionen och fyller på med ny kraft. Att få känna att något man tränat på var möjligt och genomförbart slår det mesta i känsloväg vad gäller att toppa motivationen. Så är det för hundarna med tror jag, de behöver få lyckas, träningen behöver byggas och planeras så självförtroendet växer och inte tvärtom. Hundarna behöver bli säkra på att de kan och mjuka retrievers och spaniels behöver i allra högsta grad få känna att vi är nöjda med dem. Ansvaret vilar alltid på oss, att lägga upp träningen så den fungerar för hundarna för att vi som förare ska bli nöjda och tillfreds och förmedla det vidare till hunden. Vi borde bli bättre på att eftersträva mer förståelse och färre korrigeringar. Göra det enkelt i början och låta hundarna växa med uppgiften och inte tvärtom. Det är det jag jobbar med i tankarna, att bli ett bättre uppgraderat jag för mina hundar och som kursledare, en med mer tålamod och insikt och större förståelse. Punkt.
