Vi eldar med ved i köksspisen och mysfaktorn i slottets vrå stiger med fler grader. Värmen med. Även om pelletskrisen för stunden är övervunnen. (slottsherren fick tag på en pall häromdagen), så är vedeldning i köksspisen något alldeles extra. Det är en avsevärd skillnaden i ”mysigheten” i vedeldning när det sker på frivillig basis som komplement till övrig värme jämfört med det ”måstet” som blir när en har det som enda värmekälla. Så har vi haft det i perioder i vårt slott och i tidigare slott, självvalt och ibland inte. Då har jag varit less på utkylt hus, tidiga morgnar i ullunderställ och fårskinnstofflor, vedskräp över golvet och allt för korta tändstickor. Med tiden har vi ordnat det enklare för oss och samtidigt blivit bekvämare. Inte helt oväntat kanske.
Ikväll eldar vi med ved igen. Det sprakar och värmer och U2 spelar för oss. Mest för mig kanske då det är mina gamla men ändå helt tidlösa idoler. Ikväll har vi lite ”re-union” och jag återupplever magin i deras musik. Ibland kan det nog behöva vara så, att man tar en lång paus i från varandra för att sedan återförenas över det man delade och brann för. Så känns det ikväll och jag minns med tydlighet första gången jag hörde en av U2s låtar och blev helt tagen. Som tonåring i en skivaffär i Göteborg för övrigt. Sedan dess etsat i mitt minne. Det är längesedan nu inser jag. Väldigt längesedan.
Förutom goldenvalpar och kisstorkning har det vart spaniels på tapeten det sista. Lilla Till har letat morkullor i snön och visat bra förmåga i det vita landskapet och så har hon fått jobba i marker med fasanvittring och fasaner. Fast inte så många. Slottsherren har fällt första fasanen över unga Lad. Hurra! Att skjuta första fågel över en ung hund är alltid något extra. När en dessutom får möjlighet att göra det själv är det såklart extra allt. Så det har vi firat. Jag firade lilla Till lite med för hon skötte sig så fint hela passet. Också när fasanen fälldes för Lad. Hon följde med stort intresse från min sida. Efteråt i bilen på väg hem när vi gick igenom situationen och det som hände så som vi brukar sammanfatta när vi är på hemväg kom jag till insikt om att det faktiskt var allra första gången i hennes liv som hon upplevde en fågelsituation och skott på nära håll. Desto större anledning att fira. Hon är bra den lilla! Hon med.