Deepwork & Flow
Flow är ett begrepp inom psykologin. Det är ett medvetandetillstånd som inträffar när en individ blir helt uppslukad av en aktivitet och går bortom sin reflekterande självmedvetenhet samtidigt som den får en djup känsla av kontroll.
Deepwork. Djupjobb eller deep work är när du utför uppgifter i ett koncentrerat tillstånd med tillgång till hela din mentala kapacitet. Det här sättet att arbeta på höjer inte bara kvaliteten på jobbet utan skänker också meningsfullhet till det.
Lägg till lite mind ful på det med så börjar vi närma oss det tillståndet där vi borde vara i när vi tränar våra hundar. Med hela vår mentala kapacitet uppslukad av kommunikationen mellan oss och hunden. Ingen annanstans. För att uppnå det finns det några viktiga saker vi kan ta hänsyn till. Distraktioner bland annat. Att se till att hålla dem på avstånd eller se till att vi båda är så uppslukade av uppgiften att vi inte märker av dem. Med rätt träning kan vi bli bättre på att ”tänka bort” distraktionerna med och klara rätt många av dem. Som när vi startar på prov eller tävling till exempel. Men inte inledningsvis. Då måste vi hålla oss undan dem för först måste vi lära oss att ta oss in i bubblan och deepworket tillsammans. Finna flow.
Allt det där tänker jag på medan jag varvar ner efter dagen med den svarta långbenta vid mina fötter. Hon trivs med att vara där och jag med hennes närvaro. För stunden ligger hon ihoprullad och stilla på datorsladden och tar inte mycket plats vilket hin annars kan göra. Hon är så speciell på något vis. Annorlunda och älskvärd. Trots sin graciösa, smidiga kropp som med lätthet seglar över höga staket är hon klumpig och burdus inomhus och fyller både plats och rum. Svansen slår hårt mot dörrkarmar och mina ben och hon har en sällsynt förmåga att vara i vägen var hon än är. Utom just nu då när hon ligger ihoprullad under köksön. Det gör hon inte så ofta ens när hon väl ligger ner. Rullar ihop sig. Hon ligger mest mitt på köksgolvet, i den lilla mitt som finns i vårt rätt lilla kök som dessutom är ett genomfartskök till tre av slottets övriga rum, där ligger hon mitt i mitten med alla fyra benan rakt utsträckta, framåt och bakåt. Inte på sidan alltså utan uppifrån räknat så det ser ut som om höfterna ska hoppa ur led när som helst. Hon har långa ben och de märks extra tydligt när hon ligger så, hur jag än väljer att gå över golvet snavar jag över de långa svarta labradorbenen. Det verkar inte bekomma henne direkt, hon kikar på mig med sina mandelformade ögon och jag tycker mig ana ett litet leende spela i hennes mungipa när jag snubblar fram.
Det kom lite regn idag, väldigt litet men sådär lite försmädligt valde det att komma just under de timmarna jag hade vattenkurs, Som om det inte redan var tillräckligt med vatten just då. Fast å andra sidan är jag glad för all nederbörd som kommer för det är torrt. Riktigt torrt faktiskt. Några andra som uppskattade det lilla regnet som kom var sniglarna. Plötsligt fullkomligt välde det fram mördarsniglar från gräset i vägkanten och de slemmiga bruna kropparna fanns plötsligt överallt över grusvägen. Två feta eländen tog sig upp i den övervintrade timjansplantan i pallkragen med. Jag hade nästan glömt bort dem, sniglarna, och tänkt att de nog faktiskt torkat bort så vi skulle slippa dem i år. Jag hade fel. Tre millimeter regn räckte för att väcka liv i slumrande uttorkade snigelkroppar. Jämmer.
Jag funderar lite över det faktiskt. Över sniglarna och hur det ska går med trädgårdsodlingen. Något har gått hårt åt den i vinter. Odlingen. Något mer än de förrymda kaninerna som tagit sig smakprov lite här och var. Men det är något annat också. Någon som betat av skotten på de nyplanterade Rhodedendronbuskarna bland annat, och något som tagit död på det stora björnbärssnåret som efter några år äntligen blivit just stort. Flera rosbuskar har strukit med också och många av perennerna och inte en enda planta i hallonlandet har överlevt. Ibland undrar jag om det är någon ide att försöka mer. Vi är för många som konkurrerar om plantor och buskarna här. Äter inte några av de vilda djuren upp dem så tycks sorkar ta rötterna eller så kommer det barmarksfrost och isande vindar och suger musten u grenarna och lämnar frostskadade vissna kvistar efter sig. Eventuellt kan det vara så att buskat och plantor saknar lite omsorg med, det där extra ompysslandet som inte blir av eftersom jag prioriterar hundarnas träning men det är definitivt inte hela sanningen.
