Det är nog bäst så
Jag gnällde lite över snön igår. Idag gnäller jag lite över regnet. Och kylan. Men det är inte så allvarligt menat egentligen. Jag vet hur april kan vara. Hur fort det kan svänga. Men dagens regn var allt onödigt kallt. Isande faktiskt, på gräsen till snö. Till och med hundflocken har varit nöjd med att spendera mesta delen av dagen inomhus. Tikarna nerbäddade i fällarna i biabäddarna och hanarna i ”dagavdelningen”. Gulliga Lillie borde gå in i höglöp när som helst så det kändes säkrast att sära på dem. Förebyggande. Fast slottsherren klagade lite när han kom hem. Över att Lyra inte fick ligga inne bland hanarna. Jag glömde henne helt enkelt. Eller inte glömde men jag drog henne över samma kam som hanarna. Lyra själv har inte verkat missbelåten. Hon gillar killarna. De är lätta att hunsa och få på fall. Jag tror hon gillar att ha dem för sig själv med. Slippa konkurrensen. Gulliga Lillie tycker det är urtrist att vara inne nu på kvällen för slottsherren grejar på utsidan och packar bilen för morgondagens kurs på annan ort. Lillie är rädd att missa något och jag är rädd att hennes farhågor besannas den här gången. För hon ska inte vara med på kursen.
Aprilväder är som bekant oberäkneligt. I år lite mer än vanligt. Hittills i alla fall. Nog för att jag kan behöva ställa in och skjuta upp planerade vattenträningar för att det är för kallt men att behöva ställa in kurstillfällen för snö i april händer inte särskilt ofta. Det fick jag göra i går och väderprognosen för imorgon har sett minst sagt osäker ut det senaste. Den har pendlat emellan tjugo centimeter snö och tio millimeter regn de senaste dagarna men har nu landat i ynka två millimeter nederbörd på morgonen och sedan uppehåll. Till och med en liten sol har de petat dit. Jag hoppas prognosen håller i sig. Bilen är packad med vinterkläder i flera lager och jag undrar om inte pälsmössan ska få åka med också. Det är nog bäst så.
Baby Till anammade nog mitt upprop om en dag för återhämtning i alla fall för hon har varit ovanligt lugn hela dagen. Nu när jag trodde jag skulle behöva uppleva värsta kvällracet har hon i stället tagit kvällen, sagt godnatt och krupit in i sin lilla lya i köket. Genast for tankarna iväg på irrvägar. En aning oroligt tittar jag på henne när där hon sover. Det är väl inget fel på henne, hon är väl inte sjuk eller så tänker jag som förvånas över den ovanligt lugna kvällen. Troligtvis är hon bara trött. Det händer ju att valpar är det med.
