Det är värt en skål!
Idag firar vi igen! Vårdagjämningen är här och det är Lyras sjunde födelsedag. Vart tar åren egentligen vägen undrar jag är jag ger Lyra en extra klapp och möter hennes djupa blick? Hon är hunden med den absolut starkaste personligheten. Jag tänker i mitt stilla sinne att det måste varit en hund som Lyra som Snobbens upphovsman Charles M.Schulz måste levt med när han skapade Snobbens karaktär. Hon är så mycket av allt, Lyra. och hon har ett sätt att förmedla vad hon känner som inte går att misstolka. Hennes språk är tydligt och är hon något så är hon det ordentligt. Glad. Sur. Envis. Eller vad det nu kan vara. Hon gör piruetter av glädjefnatt när hon är lycklig och slokar med hela kroppen och öronen släpande i marken när hon inte vill gå hem. Hon spänner sig som en stålfjäder och studsar rätt in i bogen på fröken Vi när hon tycker goldentiken flamsar och studsar för mycket. Det ska vara ORDNING tycker Lyra och talar om det. Hon provsmakar en foderkula var ur de andras matskålar i stort sett varje måltid trots slottsherrens irriterade uppmaning till henne och hon skäller på alla obehöriga som kliver in i slottets trygga vrå. Även sådana hon inte ser visuellt. Jag förmodar hon besitter förmågan att även se runt hörn. Hon är extra allt, underbar och skitjobbig och jag hoppas vi får fira många fler födelsedagar tillsammans.
Med Lyras födelsedag och vårdagjämningen kommer våra ”hemmatranor” med. De betar på kullen på åkern tillsammans meden flock hjortar nu i strilande vårregn. Det är dimmigt och grått och doftar jord och vår och är helt precis som det ska en vårdagjämningsdag. Jag hade inte tackat nej till lite sol förstås men det går bra med ett stilla vårregn med. Fast det blir till att torka de nytvättade hundfällarna inomhus. Egentligen passar vädret ypperligt när jag tänker efter för jag har bokföringsjobb och annat att fixa med och när solen strålar en kontorsdag blir det lätt att jag omprioriterar lite i mesta laget. Regn och bokföring stämmer helt enkelt bättre ihop.
Det blev en stunds egen träning efter jobbet igår igen. Det funkar bra att träna efter jobbet nu när dagarna är längre och både energin och ljuset räcker till. Idag var det den gula unghundens tur först. Jag tänkte att det kanske kunde vara dags att introducera slottsherren och en hund till i vår träning och känna henne lite på pulsen i det nya. Gulliga Lillie och slottsherren följde med oss ut med ett knippe apporter och med lätta steg som det blir när det är barmark och vår i luften gick vi bort till ekdungen. Den gula unghunden fick några markeringar enligt plan. Slottsherren kastade dem på utvalda platser och jag hade koll så den unga hunden var i rätt fokus och balans innan jag släppte kopplet jag höll löst runt hennes hals. Hon sprang så snabbt hon kunde och letade bra, fann och sprang tillbaka. Vi skrattade gott åt henne, hon är för skön när hon springer sitt snabbaste, hoppar över stenar efter vägen och det ändå ser ut som allt går i ultra rapid. Hon är så galet klumpiga och har skinn i överflöd verkandet som. Jag tror aldrig vi haft en så ”valpig” unghund förut. Fast då minns vi Svarta som gick under benämningen ”den trötta valpen”, hon var åt gula Bestas håll hon med och det blev ju faktiskt riktigt bra efter ett tag. Ställer mitt hopp till det och tänker att hon säkert blir smidigare när hon vuxit till sig. Tills dess fortsätter vi le åt den klumpiga, gulliga unghunden och njuter av hennes för övrigt mycket balanserade sätt. För hon har rätt många fördelar med, så många fina egenskaper på plats.
