Det finns drömmar för oss också.
Det finns ett litet, litet liv längst ner vid riten på New Dawn rosen jag planerade i höstas. jag tittat hoppfullt på de små ”ögonen” som syns öppna sig längst där nere och hoppas att rosen är rotäkta och tänker kanske i alla fall att det kan bli något. Likadant ser det ut vid det stora björnbärssnåret. Det som dött efter att ÄNTLIGEN ha tagit fart efter flera år. Ett litet rotskott kikar piggt upp ur gräsmattan och ser i högsta grad friskt och välmående ut. Men i gräsmattan? Jag pendlar emellan att ge upp odlingen helt och att gräva upp hela gräsmattan och förvandla den till odlingsbäddar med snittblommor. Det är sådan jag är tänker jag, en sådan som pendlar snabbt emellan ytterligheter och har svårt att hålla fast vid beslut. Att få ombestämma sig som det heter på danska är något av det bästa jag vet.
Idag ombestämde jag mig när det gäller svarta Min. Eller egentligen gjorde jag det efter mocktrial starten igår. Tänkte att et vore väl själva f..n om jag inte ska kunna stötta henne så hon får visa upp sina fina förmågor i andra sammanhang än hemma på fälten. För hon har verkligen många förtjänster den lugna svarta hunden och de lite svagare sidorna borde kunna stärkas upp ännu mer. Jag ger henne mer tid och mer träning och väntar på ketchup effekten tänker jag. Det finns drömmar får oss också! Det blev en liten ombestämning vad gäller växthuset med. Tre gurkplantor istället för en och en paprika fast vi bestämt ingen i år eftersom sniglarna var så svåra på paprikan förra året. men så stod vi där i plantskolan och tittade på plantorna, hummade lite åt varandra och undrade om vi ändå inte skulle ha i alla fall en paprika planta ändå. Och ett par extra gurkplantor i den händelse den enda vi planerat för inte skulle överleva. Det blev fyra krukodlade örter, försenad sättpotatis och några fröpåsar med blomsterfrön med. Såklart. När man ändå var där och lite nya fräscha örter är väldigt gott till sommarens grillkvällar. Potatisen är redan i backen, plantorna satta i krukor i växthuset och blomfröerna i jorden så nu väntar vi bara på regnet vi (egentligen inte) vill ha.
Jag tror bestämt jag är lite trött efter gårdagen, efter andra dagar med för all del men gårdagens roliga tillställning tog allt en hel del i alla fall. Hur kul den än var. Det är krävande att vara fokuserad och ”på” flera timmar i sträck. Det tyckte nog Lakrits med för när ”driven” en bit in i provet närmade sig sitt slut lade han sig vid min sida för en powernap. Jag fick diskret pocka på hans uppmärksamhet med lite låga smackande ljud för att får honom att sätta sig upp och åtminstone se någorlunda engagerad och alert ut medan vi väntade på vår tur. Att vara koncentrerad kräver som sagt och mitt trötta kom i kapp mig idag fram emot eftermiddagen. Förtvivlat väntade jag på att energin skulle komma tillbaka och att kraften skulle börja stråla längts inne i mig och leta sig ut i blod och ådror och sippra fram till sinne med nya pigga tankar. Men det hände inte. Ibland får man bara inse sig besegrad och förflytta sig till viloläge och förbli där ett par timmar. Inte så dumt kanske. Nödvändigt hur som helst.
