Det finns många vägar mot samma mål

Då var det kväll igen. Dagarna blir allt längre och idag var det ljust till närmare halv sju. Jag avrundar dagen vid köksön med att bläddra lite i en bok med svartvita foton av hundar och deras människor. Jag vet att jag köpte boken på bokrean för rätt många år sedan men den har mest blivit liggande i bokhyllan, så som det ofta blir med böcker i slottet. Hur som helst är det en trevlig liten bok med bilder på hundar i vardagen och på en del hjältehundar i olika uppdrag. Fotona i boken är från tidigt nittonhundratal fram till början av nittiotalet och det finns små historier till en del av bilderna. Bland annat finns det några foton på engelska bulldogar från femtiotalet. Jag förvånas över hur bulldogarna såg ut redan då. Bulldogar nu förtiden är mer eller mindre sönderavlade och har stora hälsoproblem med hudveck och andning bland annat. Deras kroppar håller inte och är långt ifrån funktionella. Jag har haft en känsla av att det varit något som tillkommit i senare års avel och utställningsideal som pekat mot det allt mer extrema. Och kanske det är så med men när jag ser bilderna från femtiotalet ser jag att dogarna inte såg särskilt mycket sundare ut då. Inte de bulldogarna som är fotade i boken i alla fall. Även de engelska blodhundarna på ännu äldre foton har väldigt tunga huvuden och extrema hudveck i sin ansikten. Det är knappt man kan ana ögonen under den tjocka huden som hänger mer från pannan. Galet!

Jag finner en liten historia om vardagsdressyr som lockar fram lite skratt med. Det finns onekligen många olika dressyrmöjligheter och metoder att lära en hund, en del helt klart något sämre än andra. Och krångligare.

Ur stora fotoboken om hundar:
”Det fanns bara en sak Muggs var rädd för, och det var åskväder. Åska och blixt skrämde honom från vettet (han trodde nog ett oväder hade brutit ut den dagen spiselhyllan brakade ner). Då sprang han in i huset och gömde sig under sängen eller i garderoben. Så vi tillverkade en åskmaskin av en tunn, avlång plåt med ett trähandtag i änden. Mamma skakade den kraftigt när hon vill ha in Muggs i huset. Det lät precis som åska, men jag antar att det var det krångligaste sättet som någon har kommit på för att få ett hushåll att fungera. Det sög musten ur mamma. ”
JamesThurber, Hunden som bet folk