Det jag trodde blivit hans signum
Det här märkliga har hänt. Väldigt märkligt tänker jag och tittar förvånat på min valp vars tokiga högeröra blivit lite av hans signum. Idag hänger har örat hängt rätt nästan hela dagen. Som ett normalt labardoröra. Det gjorde en stund i går med och i förrgår bara en liten kort. Jag förstår ingenting och det är nog inte meningen att jag ska göra heller. Jag lär mig nytt hela tiden. Också om exteriöra mindre avvikelser tydligen. För min del får örat väldigt gärna hänga rätt även om det inte är något avgörande. Det är insidan som räknas som slottsherren påminner när jag påpekar något om valpens knasiga öra. Helt rätt förstås. Och insidan uppskattar jag högt. Just nu vilar han i soffan med mig efter att ha farit runt på altangolvet med en dummyboll han hittat uppe på ett av trädgårdsborden på framsidan. Det är en av de sakerna jag gillar med hans insida. Att han inte ser någon begränsning vad gäller underlag och höjder och sånt. Att dummybollen låg uppe på ett bord bekymrar honom inte det minsta han kliver resolut upp på en stol och vidare upp på bordet för att hämta det han vill ha.
Juli slog till med riktig högsommarvärme så vi tog utvalda hundar och valpen med för ett bad på ett av favoritställena. Men vi avstod bad för egen del för en hel gåskoloni hade varit på mellanlandning och bajsat över stenhällarna och släppt ansenliga mängder dun och fjädrar efter sig. så pass att det låg ett vitt dunigt band efter strandkanten i vår ände av sjön. Hundarna badade desto. Särskilt valpen. Herregud vad han badade. Först i och sist ur. Långt och frimodigt simmade han i väg på egen hand för att utforska den lilla sjön som i hans värld troligen var att likna vid ett stort hav. Sedan fick jag sätta stopp. Det finns ändå gränser för hur mycket en liten får simma och bada och det var de vuxna hundarna tur att få hämta några apporter utan en snabbsimmande lillebror som var först på alla bollar.
Kvällen kom tidigt sedan. jag är så optimistisk varje morgon och förmiddag, så glad över att dagen är lång och tacksam över ledigheten som gör att jag kan vara uppe och greja hela natten om jag vill. Det hjälper för när kvällen väl kommer för i vanlig ordning blir jag kvällstrött och inte det minsta företagsam och redan små projekt känns rent omöjliga. Men efter en god natts sömn och allt det där klyschiga är jag på hugget igen. Fulladdad likasom valparna(mer unghundar än valpar numera) sladdar jag in i varje ny dag oövervinnlig. Någonstans till efter lunch i alla fall.
