Bara jag får ha mitt ansikte kvar, dolt i min älsklings hår..

Jag tittar på väderappen i min mobil både en, två och tre gånger. För säkerhets skull uppdaterar jag sidan med och kollar en annan app, den visar precis som den tidigare växlande molnighet och noll millimeter regn. Förlorad till den moderna tekniken anar jag en viss besvikelse när jag tittar ut och ser regnet strila ner. Regnskuren som började för ett par timmar sedan skurar fortfarande och det är såklart inte alls det vädret jag väntat mig. Det är världsliga ting när vädret inte uppför sig som man önskar och egentligen inte någon större uppoffring alls att han hänga på sig en regnjacka och kliva i stövlarna. Det är inte viktigt och inte avgörande alls. Men ändå. Blåbären jag tänkt plocka lär vara genomblöta. Det får kanske bli jakt efter sommarkantareller istället. Eller ta en träningsrunda med någon av hundarna, det funkar bra även i långvariga skurar som den här.

Men jag föredrar såklart uppehåll då med. Som igår kväll. Utmanade träning i sol, gott sällskap och magnifik terräng. Det här var kul tyckte den gule och kastade sig utför slänterna i det höga gräset och ner i ån. Fast jag måste säga att han blivit lite mer förståndig med åren, han kastar sig inte lika handlöst längre och det är jag glad över det för risken att han skadar sig är betydligt mindre nu. Markeringar med svåra nedslag förvandlades både två och tre gånger till knepiga dirigeringar när den gule inte hann markera då han var på väg hem med en tidigare apport. Precis så som det blir ibland. Jaktlikt. Svårt, utmanande, lärorikt, stundtals frustrerande och galet roligt. Träningen gav oss tillfälle att pröva vår säkerhet i linjer och tecken och överlag måste jag säga att jag var nöjd. Vi gick bet på ett rött apportkastarägg vid ett tillfälle och en dåligt markerad tennisboll vid ett annat. ”Shit happens” som sagt och det var bara att jobba vidare med nästa uppgift. Ägget hittade sedan Laktirts (varför blir jag inte förvånad? ) men bollen förblev ofunnen. Ett nyttigt och jätteroligt sätt att spendera en semesterkväll på. Fast jag behöver träna mitt mentala mer känner jag, jag behöver fortfarande lära mig att inte ta en förlust så hårt eller i alla fall lära mig att släppa den fort och gå ren in i nästa uppgift. Utrymme och plats för ”gamla saker” som ligger och stör finns inte alls när man jobbar tillsammans med en hund. Den gule hunden löser det bättre, ständigt närvarande och mitt i nuet har han sedan länge glömt bort de missade apporterna och grämer sig inte. Klokt och förståndigt. Jag borde vara med som hundarna. Överhuvudtaget skulle jag behöva rensa bort en hel del onödigt och gammalt som tar plats. Både i vårt slott, i min garderob och i mitt huvud. Jag väntar fortfarande på att gott om lämplig tid till det rensandet ska dyka upp. En rensning av hårddisken eller en systemåterställning hade kanske varit bra vad det gäller min mentala status. Bara inte fel filer blir raderade.

Tillbaka vid datorn igen efter att ha kommit in som en blöt hund med vattnet rinnande från genomblöta kläder konstaterar jag att väderapparna har dubbelfel idag. Det slutade inte regna, det blev bara ett litet uppehåll och några solglimtar. Sådär så att jag trodde kusten var klar och tog den gule hunden med för en träningsstund och svampplockning. Tio minuter hann vi innan det började droppa liten men övertygad om att det bara skulle bli just några droppar fortsatte vi längre in i markerna. Sedan kom störtskurarna. Med besked. Följda av åska, muller och hagel. Självklart hade jag inte regnkläder eftersom det inte skulle komma regn i våra trakter förrän tidigast på fredag. Fast en påse att plocka svamp i hade jag med och den fylldes med gyllengula kantareller som vi fick med oss hem. Det var värt de genomblöta kläderna. Den gule hunden har på något sätt förstått att det är just de gula kantarellerna jag är ute efter. Han är inte utbildad i något kantarellsök men har ändå räknat ut vilka svampar som räknas. Han har väl förstått mitt intresse för dem tänker jag, så han skrotar runt mig i sakta mak i skogen och duttar med nosen mot marken där kantarellerna står. Självlärd utan belöning men det funkar tydligen bra det med. 

Regn och hagel har upphört igen. Fasantuppen sitter på gräsmattan och putsar fjädrarna och slottsherren sätter upp mer eltråd. Vi hade besök inatt igen. Det är så sorgligt det här. Mästarräven har lyckats ta sig över hägnet igen trots alla eltrådar och bitit ihjäl vår fina kaninhane. Några av de mindre kaninerna saknas med. Sorg. Nu är det inte roligt längre och vi förstår inte vad det här är för specialräv och hur den obemärkt lyckas ta sig in i hägnet. En extra eltråd sätts upp nu där vi tror att den möjligen har lyckats hoppa över. Sedan vet jag inte vad mer vi kan göra för att hindra dess framfart. Gyttorps röd möjligen. 

Vi har packat bobilen lite idag. Förberett oss. Miniresan söder ut väntar och så ska vi hämta Min, den nya valpen. Jag undrar om vi kommer in i Danmark men tror det ska lösa sig. Annars för vi ta till en reservplan. Jag har några på lager för i fall att. Hundarna följer packandet med stort intresse, för att inte missa något eller riskera att bli bortglömd tyckte Lyra det var bäst att åka med slottsherren till däckverkstaden och köpa nya däck. Vi vill inte lämna något åt slumpen och minst av allt få en punktering nu när vi trots diverse problematik har väl fungerande bromsar på bobilen igen, så nya däck fick det bli. Det var hög tid med det med. Fullständigt uttråkad med ändå nöjd låg hunddrottningen ihoprullad på en pläd på golvet vid passagerarsätet under däckbytet. Var ska sleven vara om inte i grytan? Resten av flockens hundar gjorde mig sällskap hemma medan jag pysslade med lite av varje på lagom semestervis. 

Eftersom jag gillar att fundera  så funderade jag lite idag över vad ordet semester ursprungligen kommer ifrån och vad det betyder. Jag fick följande svar när jag sökte:

”Ordet Semester kommer från latinska seme’stris, vilket i sin tur består av sex, sex, och me’nsis, månad. I det forntida Rom var innehavstiden för vissa ämbeten begränsad till sex månader, och ordet semester betyder därför i många länder samma sak som svenska ordet termin. I Frankrike skrivs ordet semestre och syftade på 1700-talet på den tjänstledighet en officer hade ”

Så nu vet jag det och behöver inte fundera mer över just det.