Man vill ju inte missa en jakt måste Lyra tänka när hon pinnar efter slottsherren upp och ned för trappan för att hämta saker som ska packas i bilen. Annars borde hon egentligen vara trött, ordentligt trött nyss hemkommen efter en hel dags fältfågeljakt. Det är hon nog också men hon vill väl som sagt inte missa chansen om den skulle dyka upp. Jag tror de är nöjda med arbetsdagen hela hundflocken, det är väl möjligen de två små som inte fått uträttat så mycket men deras tid kommer. Bäst har gått med mig och Mer i drevkedjan med bandagerad tass och tyckt att livet varit på topp. Som han alltid gör i och för sig men en dag på fältfågeljakt toppar nog högst ändå. Ett par fasaner fick han apportera med och det blev nog pricken över i och gjorde hans dag. Lakrits traskade också i drevkedjan och Vi fick jobba på eftersök och än en gång visa vilken fantastisk viltfinnare hon är. Nu packar vi om för imorgon, hundarna börjar komma till ro för kvällen efter genomgång, massage på vibrationsplattan och en rejäl middag på det. Som sig bör efter en hård arbetsdag.
Trötta och tacksamma för den fina jaktdagen varvar vi ner över lite kvällsmat samtidigt som vi summerar jaktdagen. Nöjd med det allra mesta men det finns förstås alltid utrymme för lite förbättring inom vissa områden. Hur skulle det se ut annars? Fotgåendet har fått ytterligare en dimension för både mig och hundarna i alla fall, det krävdes höga benlyft av oss alla då vi gick i tät, när två meter hög rörflen. Inte såg vi mycket heller och det var fullt sjå att hålla takten med övriga på linjen. Ett riktigt fin motionspass tänkte jag där jag trängdes med hundarna i rörflenet medan regnet strilade och sakta började krypa in vid nacken. Men vad gör väl lite regn en lördag av den här kalibern? Nästan ingenting alls faktiskt. I stort sett ingenting alls.
Men jag föredrar uppehållsväder…