Din bästa version

I ett par dagar har vi haft sommar igen. I alla fall där jag befunnit mig. Alldeles perfekt sommarvärme med mestadels sol. Tacksamt och vänt ansiktet mot solen och låtit sommarvärmen omfamna mig ännu en gång. jag trodde inte det skulle bli så, tänket mer att jag skulle få nöja mej med arton släta grader i bästa fall så de här dagarna då termometern närmade sig tjugofemstrecket tar jag som en eftertraktad och överraskande bonus. Kanske är det inte slut med det här heller , möjligheten finns att vi får mer. Men so om vädret tyckt jag fått nog med bonus drog det in en litet regnväder lagom till vi skulle tända grillen ikväll. Frenetiskt klickade jag på smhi appens uppdateringen för att få reda på var regnet vädret kom ifrån och hur länge det tänkte stanna men enligt appen var det sol hela kvällen. Som alltid överträffar verkligheten allt annat och vi bestämde oss för lägga grillpaketen i ugnen i stället och lyfta blicken från från appens väderprognos till himlens.

Jag har varit borta ett par dagar, helt utan hundar och slottsherren. Nu är jag hemma igen. Tillbaka till rutinerna. Vän av ordning uppskattar jag det vanliga. Lugnet och tystnaden på morgonen när jag slår upp dörren på vid gavel och andas in stillheten och den friska luften. Allt har sin tjusning och kontrasterna hjälper mig att uppskatta dem till fullo. Hundarna blev glada när jag kom tillbaka. Tror jag. Slottsherren var i full färd med att förbereda och packa bobilen( glad att se mig hand med tror jag) så för säkerhets skull hade de flesta hundarna redan tagit plats i bilen rädda att missa den eventuella resan. De skyndade sig ut för att hälsa på mig och skyndade sedan tillbaka in i bobilen. Utom de två yngsta som fastnade som kardborrar på mig och följde mig som skuggor. Tacksamt ändå.

Nu ska vi snart i väg på en liten träningsresa tillsammans. Jobba med våra egna hundar, umgås med vänner och hämta energi. Utmana träningen för att ta oss mot nya höjder. Nya höjder på det personliga planet för var och en av oss, hundar som förare helt utan jämförelse. Det där sista är viktigt att reflektera lite extra över för jag möts av det så ofta i mitt ”hundjobb”. Jämförelse och osäkerhet inför den egna hunden och ens egen kapacitet. Den irriterande och nedsättande känslan av att ligga efter. Men var och en har sin egen resa att göra. Det är helt i sin ordning och precis som det ska vara. Your biggest competition will always be yourself. Don’t worry about what everyone else is doing. Just focus on becoming the best version of yourself. För din och din hunds skull.