Efter bara några rader..
Det gnags nu på morgonen. Två av de svarta labradorerna ligger på köksgolvet med varsin benknota. Den ena för att hon är konvalescent och behöver vettig sysselsättning då hon inte får röra sig så mycket som hon vill, den andra för att han r ung och fylld av hyss och av den anledningen behöver något vettigt att göra. I bakgrunden rullar julkalendern på radion. Jag har inte lyssnat ordentligt än men noterat att Rolf Lassgård är berättarrösten vilket gör att trivseln och lugnet sprider sig och fyller slottets rum tidiga morgnar.
Dagen rullar vidare och jag ramlar över en text av Barbro Börjesson, hundprofilen. Det handlar om att våga sätta gränser och att våga pröva. Och att försöka var en kunnig och trygg ledare för sin hund. Vilket kanske inte alltid är så enkelt och man kan fundera över hur man kan bli kunnig och trygg? Så här svarar Barbro på det och jag tänker att det är så oerhört viktigt att våga pröva. Att inte vara så inbitet rädd för att det ska bli fel eller att man ska förstöra något. Hundar och både tåliga och förlåtande så funkar det inte är det bara att justera om och pröva igen.
”Det är som allt annat vi gör eller jobbar med. För att känna sig trygg måste man vara säker på att man ”kan”. För att bli duktig/kunna krävs tid att samla erfarenheter. För att få erfarenheter måste man våga prova/testa. Det kan ske genom egna försök och misstag. Det kan också ske genom att lyssna/titta på andra och därefter prova på egen hand. -Barbro Börjesson”
Jag avlsutar den kylslagna tisdagskvällen med en chokladboll till chokladteet. Det kan inte gå fel även om jag inte borde. Chokladbollen borde jag inte, teet är helt okej. Jag har precis beställt en bok på nätet med, fast egentligen beställde jag tre böcker för jag föll i den vanliga fällan att handla lite till för att få fri frakt och böcker kan man väl inte ha för många. Sedan betalade jag för frakten i alla fall för jag tycket gratisalternativet lät för osäkert. Osäkert om var paketet skulle hamna. Boken, den där första som det var planerat att jag skulle köpa är egentligen ett impulsköp den med. Jag visste inte att den skulle komma ut men när jag nu såg att den gjort det var det självklart att jag skulle köpa den. Omgående dessutom. Det är Göran Greider som gett ut en ny bok, Stina bästa vän; om en hundägares glädje, sorg och förundran. Jag gillar att läsa Göran Greiders texter och det känns lite som jag redan känner Stina genom hans instagramkonto. Hundar är verkligen en en central del i mitt liv och när någon som inte har hundar som en central del av livet ser hundar med ett annat perspektiv än ur prestation och tävlingsresultat och skriver om sin upplevelse av vänskapen med en hund brukar det drabba mig djupt och starkt. Efter att ha läst bara några rader ur beskrivningen av boken klickade jag på köp, det fanns inget utrymme att tveka och garanterat hade jag köpt den även om den varit dubbelt så dyr.
Läs bara beskrivningen om boken här nedanför så förmodat jag att ni förstår:
”Göran Greider var ingen hundmänniska. Sedan kom Stina in i hans liv. De blev oskiljaktiga vänner – där Göran var, var Stina. Det är alltså en självklarhet att hunden inte bara är människans bästa vän, utan att också människan är hundens. De som har haft förmånen att träffa Stina och Göran tillsammans vet att det stämmer, en trognare kompis än honom kunde inte Stina skaffa sig.
Detta syntes också när hon dog och Göran skrev om sin förlust. Här framkom vad Stina betytt som promenadsällskap, vän och nyfiken betraktare av världen, hur hennes blick och vaksamhet också blev hans. Boken, som är en djupdykning i denna kärlek och hur den trevande tog sin start, med Görans misstänksamhet och Stinas förbehållslösa kärlek. Men detta är inte bara en bok om dessa två varelser, det är också ett försök att förstå varför hunden är så viktig för människan, vad det är människan ser i hunden, vilka behov denna domesticerade varg fyller för oss och på vilket sätt vi har nytta av den. ”
