Efter lugn kommer storm. Och regn.

I helgen var vi härdats. I alla fall i lördags. Stormen Malik gjorde oss sällskap och det var egentligen väntat för smhi hade förvarnat om dess ankomst. men efter som vi är tokiga hundmänniskor som är ute i alla väder bestämde vi oss ändå för att genomföra lördagen elitklassträning. Vi brukar fråga oss själva om vi vädret är så dåligt att en jakt hade blivit inställd- är svaret nej på den frågan så kör vi. Så det blev träning. Till en början var det lugnt. Den byga vinden kändes okej och det var hyfsat många plusgrader. Men som kom regnet. Det som smhi också utlovat fast i väldigt mycket större mängd än vad som sagts. Åkern vi stod medan vinden ven runt ögonen och regnet piskade på tvären blev snart förvandlad till en risåker och vattnet kröp in i varenda vattentät söm på kläderna. Utom på mina goretexbyxor som fortfarande genomgår någon sorts provperiod fast efter lördagen måste jag ge dem godkänt och anse provperioden överstånden alldeles oavsett vad som händer med dem framöver. Utöver det var vi alla, och allt, precis genomblött när vi lommade hemåt i motvinden efter några trots allt fina timmar. De bästa hundförarna och hundarna är det som tränar i skitväder har vi hört, så vi kände oss märkbart nöjda efteråt ändå. Torkade gjorde vi till sist med och en varm lång dusch (trots rådande elpriser gjorde gott för nerkylda kroppar).

Själva träningen för deltagarna får man nog säga gick över förväntan med tanke på väderomständigheterna, och det var faktiskt en kul och nyttig erfarenhet för både hundar och förare att pröva visselpipans signaler i stormbyar och dirigeringstecken när inte rösten nådde fram. En givande lördag ändå, och galet skönt att komma in i värmen efteråt.