En annan gång
Det var den här sommaren tänker jag där jag står i solen och klämmer ut det sista ur brittsommaren. Det går så fort tänker jag. Och benen blev inte brunare och midjan inte smalare den här sommaren heller. Förhoppningen var god men med livet ständigt pågående vid sidan om blev ambitionerna för höga. Jag klarar mig bra med bleka ben men jag hade velat bada mer. Varit vid havet mer, utbredd på en filt, läst ett magasin och känt sommarledigheten strömma över mig. En annan gång tänker jag. En annan sommar kanske jag ska göra det.
Igår köpte jag nästan en gård. Det var så nära. Sedan köpte jag den nästan inte alls och idag är jag säker på att jag inte ska köpa den överhuvudtaget. Men det var väldigt nära. Det svänger snabbt när ögonblicken dyker upp och drömmarna tar fart. Idag tänker jag snarare att jag vill starta det där småkaksbageriet jag planerat för under många år eller öppna ett Bed & Breakfast istället för att köpa en gård, men det får nog stanna kvar i planeringstadiet och gro vidare där för jag har som bekant fullt upp med annat. Med lilla Lass bland annat, och en hel hög hundar till. Och tankar på kommande valpkullar, provstarter, utvecklingen av kursverksamheten och lite till. Det finns så mycket kul!
Saxen kom fram idag och Mers öron ansades. Inte lika hårt och prydligt som Lyras men jag klippte åtminstone bort tovorna. Det blir många sådana i den mjuka fina pälsen på de långa cockeröronen. Ett elände när de hamnar bland prästlöss och kardborrar men skyddande mot mycket annat. Jag drog kardan i långa tag över Mers kropp med och hade de bruna hunden fått som han ville så hade jag nog fortfarande stått där och kardat. En liten tova på Till fann jag med men inte mer än så, Hon har en annan päls, lite blankare och lite mindre och inga riktiga ”tofflor” på tassarna. Än i alla fall. Jag undrar hur lilla Lass päls kommer att bli, om hon får tofflor som Mer och långa lockar på öronen som hänger ner i matskålen. Det gör de faktiskt redan så när hon fick fil i skälen på förmiddagen blev öronen vita och sedan var det filresteröverallt där man inte vill ha filrester. På nytvättade byxor bland annat. Jag hann precis byta dem innan brevbäraren körde in på gårdsplanen med en paket leverans. För en gång skull var jag hemma och inne när brevbäraren dök upp. Det är annars inte självklart att man är det när man får ett sms samma morgon som meddelar att ett paket kommer att levereras någon gång emellan klockan åtta och arton och man måste finnas på plats för att ta emot paketet. Idag gick det bra. En stor låda med torktäcken och matchande koppel från brittiska Ruff & Tumble har nu packats upp i butiken och lagret har fyllts upp i webshopen. Torktäckena kom i en ny färg med ”Moss”, skitsnygg tycker jag men jag sörjer lite att de bytte bort ”Mud”, den mörkbruna som var min favoritfärg. Men den nya ”moss” är läcker hur som helst. Lite nytt på hela Ruff & Tumbles ”Country Collection” är att kantbanden bytts ut till manchester istället för konstläder. Snyggt och mer hållbart, i flera hänseende. Givetvis har priserna gått upp med, som med allt annat, frakt och tullavgift hade tagit ett rejält kliv upp sedan förra leveransen också så dessvärre blir priserna högre även i vår butik. Det är så det ser ut överallt just nu tänker jag. Prishöjningar har blivit vardag. Alla gör väl sitt för att försöka klara sig ur krisen och lågkonjunkturen. Såklart finns det snygga retrieverkoppel i färger som matchar torktäckena med, i fall någon nu vill unna sig lite till och gör av med ytterligare några kronor. Jag har redan bestämt att Besta nödvändigtvis måste ha ett täcke i ”moss” och självklart ett koppel i samma färg. Det kommer bli ursnyggt till hennes mörkt gula nästan röda päls. Det viktigast är förstås att täcken är praktiska och funktionella men kan man dessutom få täcket i en färg man gillar så gör det ju liksom inget. Kostar inget extra så att säga. Dyrt var det ju redan innan. Ha.
